Annons

Stormwind - Rising Symphony

Band: Stormwind
Titel: Rising Symphony
År: 2003
Bolag: Massacre
Betyg: 8/10

Recensent: Erik Thompson

De tidiga plattorna med neoklassiske gitarresset Thomas Wolf och hans manskap imponerade ärligt talat inte särskilt mycket på undertecknad. Visserligen var det självklart trevligt i sig att höra melodistark 80-talsrock mitt i det mörka 90-talet, men låtmaterialet var för tunt för att ha något egenvärde och fungerade således endast som retroromantik. Men skam den som ger sig! Nu är Stormwind uppe i sitt sjätte skivsläpp, och inte bara fansens antal utan även musikens kvalitet har ökat dramatiskt. Faktiskt finns det ingen låt på "Rising Symphony" som inte håller måttet. Snygga ballader som "River of Love" och "Streets of Prishtine" förenas med virvlande dubbeltrampstänkare som höjdaren "Touch the Flames" till en utomordentligt välsmakande kompott. Som komplement till det egenkomponerade materialet bjussar gruppen även på en välgjord version av Queens "White Man" (1976), där Wolf förbluffande väl lyckas återskapa Brian Mays unika gitarrsound.

Musikaliskt sett är det förstås omöjligt att inte associera till en viss Yngwie Malmsteen, men till skillnad från denne man tänker Wolf först och främst på att skriva bra låtar. Inte heller dränker han sina kompositioner i uppvisningstrams bara för att han kan " nej minsann, han "nöjer" sig med att spela vad som låter bäst i varje givet sammanhang, precis som sin finske kollega Timo Tolkki (Stratovarius) eller neoklassicismens urfader Ritchie Blackmore (Deep Purple, Rainbow, Blackmore's Night). Lyssna och ta lärdom, Yngwie!

Lägg därtill att sånglegenden Tomas Vikström (Talk of the Town, Talisman, Candlemass, Brazen Abbot) sjunger tuffare än någonsin, och att övriga gruppmedlemmar bidrar med instrumentala prestationer MINST i Wolfs klass. Det är bara att skaka huvudet åt att ex-trummisen Patrik Johansson valt att gå över till Yngwies band på heltid " Yngwie är en tynande legend, medan Stormwind är framtiden. Värst för Johansson " nye skinnpiskaren David Wallin fyller hans skor med bravur och kompletterar suveräne basisten Andreas Olsson (Narnia) perfekt.
Sedan denna skiva spelades in har även mästerkeyboardisten Kaspar Dahlqvist (Treasure Land, Sahara) valt att hoppa av för att satsa på sitt huvudband Dionysus. Det betyder att nytillskottet Joakim Brodén har MYCKET att leva upp till på nästa Stormwind-platta. Men jag är inte orolig. Det här är ett band som har framtiden på sin sida.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.