Queensrÿche - Take Cover (4)
 | Band: Queensrÿche Titel: Take Cover År: 2007 Bolag: Rhino Betyg: 4/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Geoff Tate och hans mannar har i uttalanden sagt att idén till fullängdscoveralbumet "Take Cover" uppkommit genom spontant jammande av andras låtar och att de främst är skapade för deras eget nöjes skull - och personligen tycker jag att det kunde ha stannat där. Att de valt att dela med sig av sina interpretationer av personliga favoriter gör nog ingen vare sig lyckligare eller för den delen olyckligare. Jag har den största respekt för QUEENSRCHEs musikkonst och avgudar givetvis klassikerna "Operation Mindcrime" och "Empire", men när det kommer till senaste nedkomsten anser jag den mest onödig. Inget fel på att göra enstaka covers då och då, men att fylla en hel platta blir sällan överdrivet spännande. Ur ett arrangemangsperspektiv är skivan skickligt sammanfogad (till skillnad från exempelvis ATROCITY och deras nya coveralbum "Werk II" med bland annat totalmassakreringen av ALPHAVILLEs magiska "Forever Young") med det räcker inte då repertoaren och helheten överlag känns" trist.
"Take Cover" består av elva tolkningar vilka spänner sig över ett minst sagt brett fält av musikaliska stilar och inriktningar. Vad sägs om allt från italiensk opera och broadwaymusikal, via soul, pop och rock till hårdrock. I den sistnämnda genren återfinns endast två representanter i form av BLACK SABBATHs "Neon Knights" och QUEENs "Innuendo". Förvisso gör QUEENSRCHE dessa klassiker helt ok, men i närheten av originalens mästerlighet är de givetvis inte. Funkar allra bäst gör den emotionella versionen av den normalt ganska kalla PINK FLOYD-låten "Welcome to the Machine" och operaverket "Odissea" där Tate sjunger på italienska utan att kunna ett ord av detta språk. Om han lyckas eller ej rent språkligt är jag oförmögen att fastställa, men sånginsatsen är däremot mycket övertygande och vokalisten får verkligen tämja på sin prestationsförmåga. Även den upprockade versionen av "Heaven on Their Minds" (från Jesus Christ Superstar) och Peter Gabriels "Red Rain" funkar bra, men övriga spår - POLICEs "Synchronicity II", Buffalo Springfields "For What It's Worth", THE O'JAYS "For the Love of Money", Crosby, Still, Nash & Youngs "Almost Cut My Hair" och evighetslivetolkningen av U2s "Bullet the Blue Sky" - är alla ganska ointressanta av olika skäl. Visst dyker det upp en och annan intressant beståndsdel, men generellt sett får dessa spår mig att snegla på skip-knappen. Nej tyvärr, "Take Cover" är en skapelse som kommer att stå mer eller mindre orörd framöver i min CD-samling.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
