Annons

Whitesnake - Good to Be Bad (8)

Band: Whitesnake
Titel: Good to Be Bad
År: 2008
Bolag: SPV
Betyg: 8/10

Recensent: Neven Trosic

Det var verkligen inte igår som den vita ormen slingrade sig in i studion. Ja, såvida man inte räknar "Restless Heart", David Coverdales egentliga soloplatta från 1997, som ett WHITESNAKE-album. Annars får man ta och bege sig över två decennier bakåt i tiden, till "Slip of the Tongue" (1989), för att hitta den förra egentliga fullängdaren. Efter att ha bestämt sig för att återigen åka ut på vägarna häromåret har nu Coverdale valt att göra en fullskalig comeback på skivdiskarna. Fyra helt nya låtar fick man visserligen höra redan på liveskivan som kom för något år sedan och färska "Good to Be Bad" fortsätter i dessas stil och anda.

Det handlar om en i mina öron väl avvägd blandning av det bluesrockande WHITESNAKE som vi känner från klassiker som "Ready an' Willing" (1980) och "Come an' Get It" (1981) och den tyngre, amerikaniserade, explosionen vilken uppstod 1987 i och med det storsäljande släppet med samma namn. Jag får känslan av att David har velat markera bandets 30:e levnadsår genom att ge ut något som spänner över allt det skinn som har ömsats under denna tid. Slutresultatet av skapandet är väldans positivt och får denne recensent efter några veckors ihärdigt lyssnande att komma med åsikten att detta är det bästa Coverdale har spelat in sedan åtminstone projektet med Jimmy Page från 93.

Bernie Marsden, Micky Moody, Mel Galley, John Sykes, Adrian Vandenberg. Alla är de mycket duktiga gitarrister vilka under en eller flera perioder har tjänat som låtskrivarkompanjoner till David Coverdale. Nämnda position innehas i dagsläget av Doug Aldrich som tillsammans med chefen står som författare till samtliga elva kompositioner. Som sagt levereras en stilmässig historielektion över reptilens levnadstid. Rockigt svängiga "Best Years", "Got What You Need" och "Call On Me" skulle ha kunnat vara skrivna under tidigt 80-tal men det tunga gitarrljudet skvallrar å sin sida mer om det som John Sykes stod för på "1987". De så kära bluesrötterna vårdas särskilt ömt i "A Fool in Love". "Can You Hear the Wind Blow", "Lay Down You Love" och singeln "All For Love" skulle med lätthet kunnat medverka på den mer hitinriktade "Slide it In" (1984).

Det gläder mig att även kunna konstatera skivans tre ballader (ännu ett välbekant område i WHITESNAKE-land) alla håller väldigt hög klass. "All I Want All I Need", är en ättling i direkt nedstigande led till hångelhiten "Is This Love" och skulle för min del gärna få ersätta den sistnämnda live framöver. "Summer Rain" verkar med sin behagligt akustiska stämning vara som skriven för" ja, lättköpt nog regniga sommardagar! Sedan har vi slutligen plattans final i form av "'Till the End of Time". Detta är en av de absoluta höjdarna för min del; här finner man ingen hårdrock alls utan istället en stillsam och avslappnad resa snarlik den i det lugna partiet i halvnamnen "Till the Day I Die" från "Come an' Get It", med vissa drag av Coverdale/Page inblandade. Att David Coverdale fortfarande är de lägre tonernas mästare är uppenbart, här gör han ett lika bra jobb som på exempelvis "We Wish You Well", "Ain't No Love in the Heart of the City" och "Soldier of Fortune" (DEEP PURPLE).

På tal om den gamle rävens röst så håller den fortfarande mycket bra, så här 34 år efter "Burn" (DEEP PURPLE, förstås), även om de intensivare partierna låter litet mer ansträngda nu än då. I övrigt då? Kretsar lyriken fortfarande kring ämnet kärlek med regelbundna snuskigheter uppdykandes, undrar du? Tja, det är bara att ta sig en titt på de låttitlar jag radade upp ovan så får man ett tydligt svar. Med andra ord är allt som vanligt på den fronten.

David Coverdale hintade i sin senaste intervju med Sweden Rock Magazine att "Good to Be Bad" eventuellt kan bli det sista WHITESNAKE-albumet. Om nu detta blir ett faktum har man utan tvekan lyckats med att ge fansen ett strålande farväl fast samtidigt känns det ändå klart synd, då den vita ormen uppenbarligen har mer kvar att ge! Låt oss hoppas på åtminstone ett studiobesök till.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.