Sanctification - Misanthropic salvation
Band: Sanctification
Titel: Misanthropic salvation
År: 2004
Bolag: Remission Records
Betyg: 5/10
Recensent: Jonn Jeppsson
I min bok finns det två bra sätt att spela death metal: antingen ser man genren som en extremt grym avart av rock'n'roll och skriver relativt raka rocklåtar med vers, refräng, brygga och liknande publikfriande knep " fast gud förbjude att vi får tonartshöjningar inom dödsmetallen " som får musiken att stanna i mina öron efter att den tystnat. DEICIDE, CANNIBAL CORPSE och THORIUM är de dödsakter jag oftast återkommer till, just tack vare deras förmåga att kombinera yttersta brutalitet med medryckande tillgänglighet. Kan man inte skriva ordentliga dängor finns det ett hyfsat alternativ " att proppa in så mycket galet kaos och så många infall och idéer i musiken som bara fysiskt möjligt. Skit samma om man minns ett smack av låtarna (i den mån man kan tala om sådana), huvudsaken är att de ställer till med ett festligt mangelparty i stereon så länge de varar. CRYPTOPSY, DECAPITATED och KRISIUN brukar lyckas förträffligt med detta.
Givetvis är ovanstående resonemang något hårdraget. De flesta death metal-gäng befinner sig någonstans mitt emellan dessa båda uttryckssätt, ibland använder de båda, andra gånger inget av dem (NILE, till exempel). Men som en snabb och enkel mall för att bedöma death metal fungerar det för mig " vilket för oss fram till debuterande Östersundskvartetten SANCTIFICATION, som varken tycker om välstrukturerade kompositioner eller för vildsint stök. Deras bästa egenskap är att de vet att koncentrera sitt uttryck och inte ödsla tid på upprepningar eller överflödiga passager. Tolv spår på tjugoåtta minuter, det är precis så mycket SANCTIFICATION som jag orkar med på en gång utan att drabbas av ett starkt koffeinbehov och ett sug efter något mer överrumplande att lyssna på.
Någon slagkraftig rock'n'roll-strukturerad death är det definitivt inte fråga om. Skivan innehåller många partier som är intressanta i sig, men någon ordentlig låtkänsla infinner sig sällan. Kanske en inbiten dödskonnässör skulle kunna skilja mellan "Slay christianity" och "Supreme pain" (fantasifulla titlar, eller hur?) i ett blindtest, själv har jag gett upp för länge sedan. Denna brist kompenseras dessvärre inte av kreativt, händelserikt musicerande " inte ens några riktigt sinnessjukt ohämmade kaosorgier har de fått till " i någon större utsträckning, i stället presenterar SANCTIFICATION kontrollerade och väl beprövade grepp som låter väldigt högt, men inte mycket mer. "Misanthropic Salvation" är kompetent, stenhård, vrålsnabb, ganska anonym och inte speciellt minnesvärd. Allt som allt en godkänd prestation, men om ett halvår kommer jag inte att minnas att den existerar.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
