Pod People - Doom Saloon
Band: Pod People
Titel: Doom Saloon
År: 2004
Bolag: Rise Above Records
Betyg: 8/10
Recensent: Jonn Jeppsson
Underskatta aldrig betydelsen av en bra subwoofer i stereoanläggningen. När australiensiska nykomlingarna POD PEOPLE (ett avskräckande namn som får mig att tänka på kristen storbolagshårdrock) vevar igång sin dånande doomkvarn är det en fröjd för såväl fladdrande öron som dallrande inälvor att min Audio Pro Avantek-sub kan pressa ur sig toner ner till 25 Hz. Med volymreglaget korrekt inställt får de lägsta frekvenserna fåtöljen att vibrera och mina mungipor att leta sig allt närmare hårfästet - precis som det ska vara när man lyssnar på skivor från pålitliga Rise Above Records.
Men det är naturligtvis inte bara för jordbävningsbasen man ska lyssna på POD PEOPLE, i så fall hade en skiva med "30 Hz testton" och liknande hits för intrimning av stereoapparatur fungerat minst lika bra. Man ska lyssna på dem för att de skriver ordentliga låtar och vet att skifta sitt uttryck - vilket absolut inte är en självklarhet inom en genre som ofta handlar om att kunna mala så länge som möjligt med så lite variation som möjligt utan att lyssnaren tröttnar. (Vilket i och för sig kan vara nog så njutbart, ägna femtio minuter av ditt liv åt SLEEPs "Jerusalem" så förstår du vad jag menar.)
"Doom Saloon" parar CATHEDRALs bulldozertendenser med KYUSS luftigare sväng och håller foten på gaspedalen mer än på bromsen. "Subterranean" och "Non Prophet" är kolossala ångvältar till låtar, som mest låter som om någon vill tonsätta svarta hål eller fuktiga grottor i jordens inre. Att det känns som om de tar slut för fort, efter 10:12 respektive 8:29 minuter, är bra. Midtempopumpande grooveodysséer som "Look Beneath" och "King Tide" är koncisa skallbenskrossare med förträffliga riff och en aldrig sinande energi, medan "Ascend to Glamstonia" uppdaterar KYUSS "Sky Valley"-häng till 2000-talet. Bästa spåret heter "Roadblock" och visar upp en melodisk, melankolisk nerv som sticker ut från det övriga, mer aggressivt mosande alternativt lättsamt livliga materialet. Rock'n'roll för sumobrottare kan hur många band som helst spela, men doom som biter sig fast i hjärtat och vägrar släppa taget är desto mer sällsynt.
Att POD PEOPLE är så bra beror förstås inte bara på den medryckande, riffstarka musiken utan minst lika mycket på sångaren Brad. Jösses, killen verkar vara tre personer i en! Ena versen är han en klenare John Garcia, för att strax förvandlas till en sammanbitet rytande bror till Lee Dorrian och därpå bli ett hornförsett, rödögt rosslande monster med en andedräkt av eld och svavel. När hans grymtande släpps löst över kvarnhjulsriff i "Subterranean" låter det som om det kommer att rinna lava ur högtalarna när som helst. Att skivomslaget föreställer Pompejis undergång, med hundratals människor som flyr från Etnas utbrott ner i ett kokande hav är ingen slump.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
