Orphanage - Driven
Band: Orphanage
Titel: Driven
År: 2004
Bolag: Nuclear Blast
Betyg: 6/10
Recensent: Magnus Gustafsson
Dödsrossel mixat med melankolisk skönsång av fager dam kan det vara något? Är det inte så att genren just nu är överbelastad av liknande konstellationer? Sirenia, Beesech, Draconian, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk till ännu en platta i genren jag tror kallas goth metal.
Men det här är faktiskt helt okej. Den kvinnliga sången har en mer tillbakadragen roll vilket "Driven" vinner på. Inte för att Rosan van der Aa sjunger dåligt men för att det krävs variation för att lyckas med denna typ av goth idag. Dessutom finns här några riktiga mästerstycken så som "My Master's Master" och inledningsstycket "The sign" som är smått fantastiska. Genomgående är det ett gediget hantverk men så finns det ett stort problem som här måste adresseras.
"Driven" är på tok för lång. Fjorton i hög grad kompetenta kompositioner undfägnas det och det blir alldeles för mastigt med tanke på tyngden i låtmaterialet. Visst är det bra men det blir för mycket av det goda. Hade Orphanage inte fallit för CD-formatets förbannelse som frestar band att mosa in så mycket det går på den arma aluminiumtrissan så hade det här varit mycket bättre än vad det blev till slut. Tio, max tolv låtar hade varit mer uthärdligt.
Men känner du för svart kajal, byxor i plast från Blue Fox, hårt snörda höga kängor och en allmänt ljusskygg attityd så funkar "Driven" alldeles utmärkt som ljudspår till mörka kvällar med rödtjut och svarta stearinljus.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
