Megadeth - The System Has Failed
Band: Megadeth
Titel: The System Has Failed
År: 2004
Bolag: Sanctuary
Betyg: 8/10
Recensent: Magnus Gustafsson
Jag har ett väldigt kluvet förhållande till Dave Mustaine och hans Megadeth. Han har haft höga toppar och djupa dalar när det gäller låtskrivandet genom åren och sammantaget blir jag inte jätteimponerad av den totala produktionen. Och till skillnad från många andra som håller 1990 års "Rust In Peace" och 1992 års "Countdown To Extinction" högst så framhärdar jag att "Peace Sells...But Who's Buying" är den bästa plattan i katalogen alla kategorier. Hederlig råbarkad thrash metal. Fast jag har aldrig riktigt gillat Mustaines röst. Sången har alltid varit den svaga länken. Så när Dave meddelade för två år sedan att bandet lagts ned på grund av en skadad hand så var jag väl inte direkt jätteledsen och jag var heller inte översvallande lycklig när det stod klart att återuppståndelsens dag var nära heller. För mig kvittade det. Tills jag hörde "The System Has Failed"!
För hör och häpna, på den nya skivan faller många av de bitar på plats som jag ansett saknats. Det börjar med en rivstart genom "Blackmail the Universe" som är klassisk Megadeth både musikaliskt och tematiskt. Renrakad, samhällorienterad thrash av bästa märke. Sen fortsätter det med "Die Dead Enough" som måste vara en av de klockrenaste låtar mr Mustaine skrivit. Lättillgänglig hårdrock med en refräng som sätter sig direkt. Väldigt bra. Vi hoppar vidare till "The Scorpion" som är en av mina personliga favoriter på plattan. En rätt långsam historia som vinner på utnötning. Det är en intrikat komposition som visar upp en mognad i låtskriveri som jag länge saknat hos Megadeth. Övriga spår håller jämn kvalité och sammantaget så blir resultatet väl godkänt.
Jag skulle vilja sammanfatta intrycket av "The System Has Failed" så här: Det är en mogen och fokuserad skiva som visar att erfarenhet ger kvalité. Ett av de mest utmärkande dragen på plattan är att Dave Mustaine på många låtar verkar vara en mer självreflekterande person än förut. Det är eftertänksamt, självkritiskt och personligt. Samtidigt så är han arg på omvärlden och den ording som råder. Reflektionen av samhället på personen och tvärtom är mycket fruktsam när det gäller texterna som är intressanta att närläsa. Musikaliskt så är det väldigt långt från glansdagarnas thrash men grundtonen är Bay Area- indränkt och det har ju visat sig vara en stabil grund att stå på för många av Megadeths kumpaner ur samma generation. Dessutom har Dave Mustaine äntligen lärt sig sin rösts begränsningar vilket lyfter plattan ytterligare ett snäpp. Ibland slår det mig att han nästan låter som Alice Cooper vilket är ironisk med tanke på Mustaines nära relation till skräckfarfar. Megadeth förtjänar att lyckas denna gång.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
