Lunaris - Cyclic
Band: Lunaris
Titel: Cyclic
År: 2004
Bolag: Earache
Betyg: 4/10
Recensent: Jonn Jeppsson
I teorin är detta en lysande skiva. Norska LUNARIS vill "utforska existensens metafysiska koncept" och uppdatera genren vi känner som black metal till år 2014, detta genom "modernt" ljudande elektronik och närmast progressiv teknikalitet. Till på köpet gästas "Cyclic" (uppföljaren till 2002 års debut "The Infinite") av celebriteter som Steve Digiorgio (ex-TESTAMENT, DEATH, SADUS), Eric Peterson (TESTAMENT, DRAGONLORD) och Steinar Sverd Johnsen (ARCTURUS, ex-COVENANT). Låter lovande, eller hur?
I praktiken blir det mest EMPEROR i hopplös närkamp med Yngwie Malmsteen och ALPHAVILLE. Varför, varför, varför kan inte folk som bara vet hur man hanterar gitarr, trummor och bas låta kompetent folk sköta elektroniken? Varför envisas de med att återuppfinna (eller snarare återupptäcka) den elektroniska musiken och i bästa fall åstadkomma ljud som de amerikanska industri metal-banden skulle ha ratat för femton år sedan? Och varför tilltalas LUNARIS (liksom väldigt många andra metal-band som upptäckt keyboards) mer av softa plaststråkar och datoriserade munkkörer än nervslitande vitt brus och välgjorda analoga ljud vars like aldrig hörts? MERZBOW skulle minsann kunna lära den här kvintetten ett och annat! Till exempel att inte låta gitarristen få fritt spelrum med sitt solorunkande eller använda körer som påminner om introstönen till TURBONEGROs "Scandinavian leather"! Aargh! Att lyssna på japansk noise har sällan känts så lockande som efter en dust med de såsigare spåren på "Cyclic".
Om man bortser ifrån LUNARIS smygproggiga ådra och akuta behov av en keyboardist som kan mer än slå på strömbrytaren på sitt instrument gillar jag dem utan tvekan. Snygga slingor, rejält driv i de ösigare partierna, tufft " och hörtbart! " basspel, grymma death metal-influenser mellan varven och hygglig skriksång " inte illa! (Hatar däremot den rena sången, som låter precis som när Ihsahn leker Rob Halford på EMPERORs "IX Equilibrium".) Och eftersom bandet har en sådan uppenbar renskompetens är det extra surt att den kvävs under kvalmiga syntmattor och lite för mycket progressivt leadgitarrarbete. De där gästartisternas närvaro är inte heller särskilt påtaglig. "Synd på så rara ärter", som man brukar säga.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
