Ludicra - Another Great Love Song
Band: Ludicra
Titel: Another Great Love Song
År: 2004
Bolag: Alternative Tentacles
Betyg: 8/10
Recensent: Anders Jacobsson
Jag har alltid tyckt det varit hårt med brudar på skriksång, och med Laurie Sue i Ludicra är det inget undantag. Denna amerikanska böna har nämligen förmågan att vara råare än en blodig biff hemma hos Jeffrey Dahmer och dödligt ångestfull på samma gång. Det är en skär och slående smärta över hela den här plattan" det riktigt tuggar i bröstet av vanmakt och misär.
Ludicra drog igång sitt helvetiska manifest 1998 i San Francisco, och efter diverse medlemsbyten och med ett skivsläpp bakom sig, släpper de denna bäcksvarta pärla; "Another Great Lovesong". Något som slår mig när jag läser igenom deras bio är att de alltid velat satsa på kvinnliga vokalister. Är det måhända så, att de känner som jag; att de kvinnliga stämbanden kan ge ifrån sig en betydligt mer ondskefull och desperat känsla? Inte vet jag, men det verkar så, för Ludicra låter ondare än de flesta Black Metal-band jag känner till, och man känner bandets aggression ända in i själen.
Jag skulle vilja kalla detta för någon form av Black/Death Metal med lite influens från band som Neurosis och Strapping Young Lad. De själva tycker att de även påminner en del om Darkthrone och gamla Mayhem, men det kan diskuteras. Ett mästerligt ihopkok av den ondsintaste charm är det sannerligen iallafall. I biografin står det även att om bandet är mer eller mindre Black Metal, så har de tagit steget längre än vanliga Black-band och levererar en dos extra av mörker och undergång, med stora doser verklighet. Jag kollar igenom bookleten igen, och ser en bild på ett gäng parkerade bilar i stadens kvällsljus, vilket förbryllar mig. "De måste vara amerikaner." tänker jag, och sedan får jag det bekräftat i informationsbladet. Vad är det med amerikaner och fula, moderna bilder i skivkonvolutet? Det må handla om argsint samhällskritik eller kåta framtidsrobotar på amfetamin, men ett skivomslag samt dess konvolut ska vara smakfulla" och speciellt när det gäller sån här musik. Det tar ju lite udden av det hela.
Produktionen låter sliten och lite ojämn, men passar bitterheten i låtmaterialet och dess struktur. Riffena är också slitna och ibland riktigt tama tyvärr, och det gör att skivan kan kännas lite dryg mot mitten. Man väntar på att något skall hända, men Ludicra kör samma race vägen ut, och hinner knappt bromsa innan jag inser att skivan blir ganska tröttsam. Dock så skiner jag upp när näst sista spåret "Aging Ghost" dundrar igång, och inser snart att det är en av plattans guldkorn (tillsammans med briljanta "The Only Cure, the Only Remedy"). Här har vi ilskan och desperationen summerad till max, och det är bara så jäääävla bra!
Är då dessa jänkare något att ha rent musikaliskt då? Ja absolut! De kan hantera sina instrument med betyget VG, och de har mycket bra känsla för det de gör. Det märks på något sätt att det är äkta vrede och ångest bakom denna produktion, inte minst i Laurie Sue, som bör ha tagit livet av sig (och kanske några andra) innan hon hunnit bli mormor. Detta är en rått apokalyptisk platta, och ett perfekt ångestpiller att sluka i samband med den stigande solen på morgonkvisten. Ett rakblad någon?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
