Karmanjakah - Diamond morning
  |
Band: Karmanjakah Recensent: Fredrik Dunemo |
I ett växande intresse och behov av något nytt inom svensk musikexport, så har jag aldrig någonsin i mitt musikintresserade liv hört så mycket höga förväntningar inför detta album. Med några singlar som har hajpats upp av större delen av metalcommunities, så måste man självklart åka med på tåget och utforska. Lyssnade på singeln "Dove" för ett tag sedan, då kom direkt känslan, jag väntar tills hela albumet släpps. Vill minnas att det var 64 dagar kvar innan albumreleasen, och den som väntar på något gott.... väntar för länge i detta fallet.
Plattan börjar såklart med första spåret "Dove", bra start med spännande rytmiska delar. Piano med en finstämd sång startar "Eyes seing eyes", som efterföljs med rysningar i kroppsdelar man inte visste fanns. Tungt artilleri och skönt grove, musikalisk slinga likt en gunga som får magen i obalans, dock med en kittlande känsla. "Sun, astray" och "Moon, astray" är ren och skär meditation. "Thousand horns" bygger upp lugnet innan och skapar istället ett frigörande yogapass i själen. Snygga mellanspel där i mellan speglar en känsla av att inte ha för bråttom, låt det bara sjunka in. "Daimond morning, " Daimond art" & "Daimond train" avslutar konceptet av lugn och trygghet, samtidigt spännande och attraktivt.
Något i konceptet av detta album får en att känna sig ung på nytt, lyssnar man på några spår och blundar så får i alla fal jag flashbacks på småminnen. När man lekte på stranden, första kärleken, saker som hände i uppväxten. När foton togs som föräldrarna har sparat i ett fotoalbum, som man nu idag kan titta tillbaka på. Nu är man ju dock vuxen, men ett barnasinne är så viktigt att ha kvar, och som alla vet så är det tufft och hårt att bli äldre. Musik kan dock göra så mycket beroende på mående, årstid och när man ska ta reda på sitt livspussel. När man lyssnar på "Daimond morning" så känns det som man har blivit frisläppt från något som tyngt en för länge. Möt den lugnande effekten med en varm kram. I denna tid av val, hetsk stämning och onödig oro, så är Karmanjakah det piller som lindrar dessa symtom.
Albumet flyter på bra när det gäller upp och nedtempo, det är känsla rakt igenom. Experimentellt och mixat till perfektion, fyllnaden av instrument och detaljer som händer bakom ridåerna ger en extra kvalitet i soundet. Det är inte för utvecklat eller invecklat, det är balans.
Så.... var det värt väntan?
Detta kan bara få ett högt betyg. Det är klart en kandidat till "AOTY", men det är långt kvar innan året är slut. Dock så är det självklart en full pott.