Annons

Lacrimas Profundere - Ave End

Band: Lacrimas Profundere
Titel: Ave End
År: 2004
Bolag: Napalm
Betyg: 7/10

Recensent: Claes Wiberg

"Hjärta och smärta i Märsta".

Så heter den skiva som Gittan, i den senaste utgåvan av Kalle Ankas Pocket, spelar för att skapa romantisk stämning, i förhoppning om att den groda Knase övertygat henne är Joakim von Anka i förtrollad skepnad, ska förvandlas till den Joakim som Gittan alltid varit förälskad i. Hur det slutar tänker jag inte avslöja; jag nöjer mig med att konstatera att tyska Lacrimas Profunderes senaste alster är en riktig "hjärta och smärta i Märsta"-platta.

Vad vi bjuds på är elva spår avskalad, gotiskt deppig rock. "Rock 'N Sad Music" kallar bandet själva sin tonkonst, och för en gångs skull ljuger inte biografin. Musiken är ganska enkel, ibland lite väl monoton, men under hela resan varm och sorgsen på ett sätt som inte känns det minsta forcerat - vilket är ovanligt i den nutida gotiska svängen. Sentida Paradise Lost känns som en någorlunda rimlig referens, även om Lacrimas Profundere låter mer organiska än britterna. Sisters of Mercy circa "Vision Thing" är en annan - lyssna på titelspåret och minns hur elitgotharna retade dig för att du köpt fel Sistersplatta! Här och var kikar en del influenser från sjuttiotalets rock fram också - avslutande "Come, Solitude", t.ex., påminner lite grann om Pink Floyds mer bedrövade stunder. Otroligt skönt är det också att konstatera att vokalisten Christopher sjunger med en avslappnad naturlig stämma, istället för att göra sitt yttersta för att kopiera Andrew Eldritch, vilket brukar vara standard i de här sammanhangen. Lacrimas Profundere låter i all sin enkelhet ganska egna, helt enkelt.

Det är inte ett fantastiskt album - variationsfaktorn är för låg - men ibland räcker det gott med en skiva som förmedlar en sorgsen känsla snarare än att vara unikt originell. Sjuan jag utdelar som betyg är förvisso en aningen svag sådan, men vill ni ha en skön, avslappnad platta att deppa till så borde "Ave End" fungera utmärkt. Sommaren kommer ju ändå aldrig.

Och Gittan - ge upp dina drömmar om farbror Joakim. Det kommer ändå aldrig att bli ni två. Gråt ut till tonerna av "Ave End". Den fungerar utmärkt för ändamålet, vare sig man bor i Uppsala, Ankeborg eller Märsta.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.