Mayhem - Liturgy of Death
  |
Band: Mayhem Recensent: Søren-Peter - Metalized |
Ondskefullt – ja.
Stämningsfullt – ja. Och är Hellhammer fortfarande den vildaste black metal-trummisen? Ja, självklart är han det – och tycker du något annat, så kan det hända att du stöter på ett par glupska rottweilers nästa gång du går ut genom dörren.
Mayhem är nämligen tillbaka efter nästan sju års frånvaro, och med "Liturgy of Death" visar bandet att medelålders män fortfarande kan vara både arga och brutala – och dessutom utvecklas. På den nya skivan tar de norska veteranerna ett steg vidare och blandar in nya element i sin musik, som samtidigt tydligt har rötterna i den norska andra vågen av black metal – den som fick dina föräldrar att skita på sig av skräck på 90-talet.
Här finns också lätt sakrala inslag, lite högtidlig sång och finurliga tempoväxlingar, som tillsammans bevisar att Mayhem fortfarande är konstnärligt relevanta. Och det gör absolut inget att produktionen är fylligare och att det låter lite “dyrare” än på de gamla klassikerna "De Mysteriis Dom Sathanas" och "Grand Declaration of War". För det är fortfarande ondskefullt – riktigt ondskefullt.
Attila Csihars vokal sitter perfekt, oavsett om han väser, sjunger eller growlar, och gitarristerna Teloch och Ghul lägger ett iskallt – och snabbt – spår av aggressiva riff och tremoloplock över skivans åtta halvlånga låtar.
Men det som verkligen lyfter" Liturgy of Death" över de flesta andra starka black metal-album är Hellhammer. Det är hans infernaliska tempo bakom trummorna, hans uppdaterade men ändå klassiskt torra black metal-sound – och de där korta partierna där han håller igen, precis innan det rytmiska angreppet brakar loss igen.
Vi är med andra ord uppe på en nivå där bara Animal från The Muppet Show hänger med, och vid flera genomlyssningar har jag märkt att jag nästan bara sitter och lyssnar på trummorna. Hellhammer är kanske inte världens största virtuos – men jäklar vad han är tight, precis och fantastisk på att variera sina trumfigurer så att varje låt hela tiden känns levande.
Jag är såld – och det kommer du också vara när du har lyssnat på "Liturgy of Death".
