Jag har visserligen "The Sixth Dimension", men kan inte påstå att jag direkt slitit ut den. Efter att ha matat "Stardawn" ett antal gånger känner jag att det nog blir till att plocka fram plattan igen och dessutom kolla vad övrigt jag missat. Visst plattans inledande spår "All in the Name of Fire" är en ganska ordinär höghastigetssak av klassiskt power metal-snitt med ett neoklassiskt Yngwie-solo och en Chitty Somapala som låter högst lik Mats Levén. OK, men inte mer. I efterföljande "Temple of the Earth" börjar det genast bli mer intressant när man drar mer åt tyngre DEEP PURPLE eller tidiga RAINBOW, fast med en lite väl smäktande refräng. Plattans tredjespår är en helt suverän version av Chris de Burghs "Don't Pay the Ferryman", som tidigare gjorts cover av på svenska SPEARFISHs välgörenhetsplatta "Back, for the Future". Jag får dock påstå att DOMAINs version är snäppet vassare. "I Ain't No Hero" är en smäktande pianoballad som tangerar melodisfestivalen, men som med nöd och näppe klarar sig. "Headfirst Into Desaster" sticker iväg åt ett helt annat håll med en boogiebas och en lätt humoristisk attityd (var kom fåret ifrån?) samt ett pianosolo i gammal god rock & roll-anda. Titelspåret byggs inledningsvis stegvis snyggt upp till en ganska traditionell rak hårdrockare i midtempo med lite drag av URIAH HEEP. Min favorit är dock "Help Me Through the Storm" med ett inledande fett riff a´la WHITESNAKEs "Still of the Night" eller TREATs "Ready for the Taking". Fin sak. Plattan avslutas med det drygt 25 minuter långa prog/symfoniska stycket "Shadowhall", som varierar från klassiskt klingande stråkar till blytungt pumpande riff och naturligtvis lite dubbeltramp.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
