Dionysus - Fairytales and Reality (7)
 | Band: Dionysus Titel: Fairytales and Reality År: 2006 Bolag: AFM Records Betyg: 7/10 Recensent: Peter Lindgren |
Svensk-tyska DIONYSUS debuterade 2002 med "Sign of Truth". En stark debut som bådade gott inför framtiden och precis som jag hoppades tog bandet ett par kliv framåt på uppföljaren "Anima Mundi" (2004). Den senare är i mina öron en helt fantastisk skiva som för övrigt belönades med 9/10 av mig här på Metalcentral. Nu ytterligare ett par år senare är DIONYSUS här med sitt tredje giv, "Fairytales and Reality". Det är mycket möjligt och ganska troligt att mästerverket "Anima Mundi" har påverkat mitt intryck av det nya alstret i alltför negativ riktning, för trots att "Fairytales and Reality" stundtals är riktigt bra är det svårt att känna något annat än besvikelse. Det blir ju lätt så när man har astronomiska förväntningar.
Musiken har inte förändrats nämnvärt sedan sist. Det är fortfarande melodiös metal som gäller. Jag skulle vilja beskriva musiken som en korsning mellan YNGWIE MALMSTEEN, EUROPE, HELLOWEEN och LUCA TURILLI. Det låter också, precis som på "Anima Mundi" ruggigt bra. Produktionen är klockren, Olaf Hayer (LUCA TURILLI) sjunger som vanligt som en gud och bandet kan onekligen hantera sina instrument. Skillnaden mot "Anima Mundi" är att låtkvaliteten är sämre, eller kanske rättare sagt mer ojämn, för visst finns det fortfarande höga toppar.
Skivan inleder fruktansvärt lovande med det refrängstarka midtempospåret "Illusion of Life". En av årets bästa låtar om ni frågar mig. Tyvärr är det alltför få låtar som är i närheten av samma klass även om spår som "Blinded", "Spirit" och "The Game" kommer en bit på väg. Det gemensamma med alla hittills namngivna låtar är att de hör till skivans "smörigare" halva och att de alla besitter en grym refräng. Där det brister denna gång är faktiskt i de snabba låtarna. Visst är "The World" och "True at Heart" starka kort, men de når inte samma klass som t.ex. "My Heart is Crying" (från "Anima Mundi") och när det dessutom finns några låtar av utfyllnadskaraktär är det svårt att inte känna en viss besvikelse.
Sitter här och funderar på om betyget ska hamna på sju eller åtta. "Fairytales and Reality" växer nämligen för varje lyssning och det är möjligt att jag i framtiden när besvikelsen över att detta inte var någon ny "Anima Mundi" har lagt sig kommer att betrakta skivan i ett annat ljus. Tills dess får DIONYSUS nöja sig med en stark sjua, vilket ju inte alls är illa, men det var ju det där med förväntningar.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
