Imperanon - Stained
Band: Imperanon
Titel: Stained
År: 2004
Bolag: Nuclear Blast
Betyg: 3/10
Recensent: Claes Wiberg
En vanlig dag i Dr. Steins provisoriska laboratorium, numera beläget i de finska skogarna. Explosionerna i det tyskbelägna laboratoriet har tärt hårt på den gode doktorn, och han är inte den Balthazar-liknande kemist han en gång var. Men under de år som gått har han arbetat hårt på sin senaste skapelse. Den här gången rör det sig inte om pastellfärgade varelser som blir finfina rockmusiker, utan en maskin. En maskin som spottar ur sig power metal med dödssång. Han kallar den "Imperanon".
Lite så känns det att lyssna på finska Imperanons albumdebut på Nuclear Blast. Ackordföljderna följer invanda tyska mönster, och jag kommer på mig själv med att gissa rätt i nio av tio fall gällande vilket ackord som kommer härnäst. Den välspelade, huvudsakligen power metal-ljudande musiken bakom dödsrösten låter helt enkelt ruskigt likformig. Det glimmar till några enstaka gånger - titelspåret har t.ex. en rätt OK vers - men låtarna går in i varandra och praktiskt taget allt låter likadant. Då hjälper det inte att det är välspelat, att sologitarrljudet emellanåt är läckert originellt, eller att pukorna låter bra. Inte ens den rena Queensryche-liknande skönsången i "Hollow Man" hjälper upp betyget, då den inte leder vidare till några högre platåer - musiken i partiet trampar på i de spår som trampats upp av de tidigare låtarna; ingenting HÄNDER. Det riktiga magplasket heter "Shadowsouls", vilken är en kalkon utan dess like.
Allt som oftast är det svårt att avgöra vad som är vers och refräng i låtarna. Detta brukar vanligtvis kunna vara något positivt - att inga direkta mallar följs - men problemet här ligger i att så gott som hela skivan faktiskt följer en enda mall, och då känns det egalt vad som är vers eller refräng. Imperanon misslyckas konsekvent med att få mig att haja till.
Bandet är tekniskt kompetent och om de lyckas utveckla ett eget, mer varierat sound kan de bli en kraft att räkna med, men som det ser ut i dagsläget har de en lång väg att vandra, och att skivbolaget i biografin kallar musiken för "diverse songs" är en ren och skär lögn. Imperanons medlemmar har en medelålder kring 20 år, och med de instrumentala färdigheter de besitter hoppas jag att de med tiden utvecklar sitt sound, men det kan komma att ta tid. Musiken må vara ytterst kompetent framförd, men den är lika trist som den är välspelad.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
