House of Lords - World Upside Down (7)
 | Band: House of Lords Titel: World Upside Down År: 2006 Bolag: Frontiers Betyg: 7/10 Recensent: Tommy Silfvenius |
Bandet bildades 1988 av keyboardisten Gregg Giuffria och basisten Chuck Wright. Sättningen kompletterades med gitarristen Lanny Cordola och tidigare ALICE COOPER-trummisen Ken Mary. Med den sättningen skapade man ett bra intresse för gruppen redan från början. Och det blev inte mindre då Gene Simmons tände på bandets demos, vilket ledde till att han själv signade bandet. 1989 släpptes så den självbetitlade debuten. I samma veva så engagerades sångaren James Christian. Man blev snabbt namnet på allas läppar och turnerade en hel del både i Europa och USA. Cordola ersattes som strängbändare av Doug Aldrich. 1991 tog dock inspirationen slut och man lade ner bandet. Men det uppstod i en ny sättning tämligen omgående på initiativ av JVC Japan och amerikanska bolaget Victory Records. Man släppte en lite mer melodisk platta som väl inte gjorde något större väsen av sig.
2000 återuppstod dock den ursprungliga sättningen. Mitt under avslutande inspelning av "The Power and the Myth" så bestämde sig dock Giuffria för att hoppa av. Trots detta så finns en del av hans material kvar även på denna skiva. Idag består bandet av James Christian (sång), Jeff Kent (bas/keyboards), Jimi Bell (gitarr), BJ Zampa (trummor) och dessutom finns alltså en del av Giuffrias keyboardsinspelningar med. Skivan ska ses som en fortsättning på "Demon´s Down" som släpptes under överinseende av Japan och USA.
Eftersom jag inte hade nån jättekoll på bandet så var det med spänd förväntan jag laddade CD-spelaren med "World Upside Down". Jag konstaterar snabbt att det är välproducerad brittisk AOR a la FM m.fl. Det är inte speciellt mycket syntar närvarande och det beror väl mest på avsaknaden av fast keyboardist, men även om jag normalt gillar syntar så kan jag inte säga att jag saknar dem. De färgar några intron och verser på ett lagom sätt.
Efter ett svulstigt intro så drar första "riktiga" spåret igång. Det är en midtempolåt med tuggande gitarrer, bra brygga och en skaplig refräng. Ingen jätteöppnare kanske, men den är ganska talande för plattan. Det är genomgående skönt gitarrljud och snygga körarrangemang. Semiballaden "Field of Shattered Dreams" är det första spåret som fastnar. Med sina snygga körer känns den nästan som DEF LEPPARD under storhetstiden. Den har en riktigt stark vers och ett skönt gitarrsolo. En annan låt som sticker ut lite är "All the Pieces Falling". Den har en liten SUPERTRAMP-feeling. Kanske beror det på det akustiska introt. Totalt sett är den dock klart hårdare i sitt arrangemang. Refrängen är stor och tål att upprepas. Vilket den gör under uttoning.
Titeln "Million Miles" borgar för kvalitet. Lyssna gärna på STORMCROWs "Million Miles". En kanonlåt! Och mycket riktigt; "Million Miles" är även här en pärla. Den är ganska snabb och innehåller en schysst refräng. Andra versen tuggar också på rätt bra under cleangurans figur.
Den efterföljs av plattans allra bästa låt; "Your Eyes". Ingen jättehit direkt, men den besitter en klistrig refräng som är svår att få ur huvudet ens om man försöker. "Ghost of Time" är ytterligare en låt med starkare vers än refräng. Versen förekommer dessutom i flera varianter vilket visar att man inte behöver byta taktart m.m. för att vara omväxlande.
Gillar ni AOR i den brittiska skolan snarare än den amerikanska västkustvarianten så ska ni definitivt kolla in HOUSE OF LORDS.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
