Body Count - Murder 4 Hire (6)
 | Band: Body Count Titel: Murder 4 Hire År: 2006 Bolag: Escapi Music Betyg: 6/10 Recensent: Björn Larsson |
Jag är ingen främling för hiphop och jag har länge blivit kallad kretsens 'wigger' av mina närmsta vänner. Men när jag jammar "Murder 4 Hire" känner jag mig vitast i världen. Inte på ett sånt där sömnigt ULTIMA THULE-sätt, utan på ett sånt där mjölkvitt och stelt sätt. Som en farsa som försöker smälta in i sin sons eller dotters kompisgäng genom att använda nya slangord som egentligen har dryga tio år på nacken.
1992 släppte BODY COUNT sin debut med samma namn, som en följd av ett experimentspår från frontmannen Ice-Ts succéplatta "O.G (Original Gansta)". Skivan genererade en rad kontroverser och hamnade i omfattande blåsväder på grund av låten "Copkiller" som ironiskt nog idag är bandets mest kända låt. Låten gav bandet mycket uppmärksamhet och dess attityd föll varenda spliffande ungdomsrebell i smaken. Låten togs snart bort från plattan i samråd med skivbolaget och censuren var en triumf för Tipper Gore och hennes bundsförvanter i "Parents Music Resource Center (P.M.R.C)".
Efter dessa odemokratiska händelser lämnade Ice-T skivbolaget i vrede för att starta eget bolag. Bolaget "Priority" grundades och bandets andra platta, "Born Dead" släpptes 1994. Skivan var inte i närheten lika kontroversiell som föregångaren, vilket i sin tur genererade betydligt mindre uppmärksamhet - färre plattor sålda med andra ord. 1997 släppte bandet uppföljaren "Violent Demise: Last Days" som förvisso var en betydligt bättre release än föregående platta, men var det nog för att återigen plocka upp en stark fan-skara? Knappast...
Förra året gjorde bandet comeback i samband med en live-DVD och liveplatta ("Live in L.A") för att i år återkomma med en helt färsk platta, "Murder 4 Hire".
BODY COUNT anno 2006 är faktiskt en riktigt uppfriskande upplevelse. Med tanke på att rapen idag är än mer distansierad från metalvärlden än för 10-15 år sedan när bandet var som störst, så är det jävligt skoj att man trotsar detta påstående med en ny platta. Det är även skoj att plattan är kompetent och kontroversiell, precis som sann rap skall vara. Sjävklart bör man ta texterna med extrema nypor salt, men det är ju det som är poängen med kontroversiell musik. Med tanke på de korkade meningsuppbyggnader som 50 CENTS slänger ur sig i kommersiella medier så är "Murder 4 Hire" i alla fall en aktuell samhällskritisk skapelse, i en tid där samhällskritisk musik lyser med sig frånvaro till förmån för tysk-sjungande krokodiler, frireligiösa schlagervåp och hotellägardöttrar som visar vulvan stup i kvarten. Det är skönt med en känga i röven på etablissemanget då och då och det är viktigt att ställa relevanta frågor. Precis det gör Ice-T, genom provokation.
Rent musikaliskt så är inte "Murder 4 Hire" direkt ögonbrynshöjande. Det är lite tungung med ungefär de rytmer som bäst fungerar till hiphop-musik. Kompbandet är inga demoner men de funkar helt enkelt. Det som är plattans STORA (!) minus är produktionen. Det är för mig helt obegripligt hur ett band av denna storlek kan gå in i en studio och komma ut med den här ljudbilden. Ibland kan knappt gitarrerna urskiljas i den här röran, samtidigt som det är fullständigt omöjligt att missa en enda vokal eller konsonant från frontmannen. Sången är ungefär dubbelt så hög som musiken i mixen och jag antar att det är mixat så här av en anledning. Anledningen förblir dock lika mystisk som Michael Jacksons läggning.
Låtar som "Invincible Gansta", "The End Game", "In My Head" och "Dirty Bombs" hade varit snäppet vassare med en fet produktion och det sorgliga faktumet är att produktionen sänker den här plattans omdöme... rejält. Synd!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
