W.E.T. - Retransmission (10)
  |
Band: W.E.T. Recensent: Henrik Halvardsson |
W.E.T. startade 2009 som ett av de många projekt där italienska skivbolaget Frontiers Records sätter samman välkända musiker för att göra plattor. I W.E.T.s fall handlade det primärt om Robert Säll (Work of Art), Erik Mårtensson (Eclipse) och Jeff Scott Soto (Talisman). De flesta av dessa ihopsatta projekt fallerade efter första albumet eller bjöd på mediokra uppföljare och tynade bort med tiden. Det framstod dock väldigt tidigt att det här var något annorlunda. Här skrev bandet själva sina låtar och dessutom av yppersta klass i ett gränsland där melodiös hårdrock möter AOR och pop. Uppföljarna ”Rise Up” (2013) och ”Earthrage” (2018) var minst lika bra och höjde ribban och förväntningarna ännu mer.
Man skulle kunna tro att ett projekt där medlemmarnas fokus ligger på sina andra huvudsakliga band med tiden tappar fart och kvalitet. Särskilt när man nu har nått till platta nummer fyra. Sanningen är en helt annan. Med nya albumet ”Retransmission” är det gasen i botten från första stund och vi bjuds på melodisk hårdrock av allra finaste snitt där även andra musikaliska influenser bjudits in. Det inledande spåret och tillika det första singelsläppet, ”Bad Boys Don´t Cry” är en snygg och oerhört catchy dänga med en inledning som dryper av Whitesnake och en refräng som är ren pop. Det finns en lekfullhet i både arrangemang och framförande som sätter tonen och definitivt smittar av sig på de resterande låtarna. Här finns något för alla älskare av melodisk hårdrock. Vi bjuds på klassisk W.E.T. i låtar som ”The Moment of Truth” och ”A Beautiful Game”. Talisman-influenserna är också väldigt tydliga i låten ”The Call of the Wild” som dessutom är en av mina stora favoriter. På den här plattan har Erik Mårtensson tagit ett allt större eget ansvar kring framförallt skapandet av musiken. Nu när Eriks huvudsakliga band, Eclipse, uppenbarligen har hittat sin musikaliska nisch och vägvinnande format kan han ha lite mer fria tyglar inom ramen för projektet W.E.T. och föra in andra influenser efter smak och tycke vilket märks. Men är man ett Eclipse-fan så får man också sina behov tillgodo sedda. Här och där ligger små spår utspridda i de olika låtarna men även som helhet i ”Coming Home” och ”How Far To Babylon”. På plattans andra singelspår, ”Got To Be About Love”, skiner de tydliga pop- och klassiska radiorock-influenserna återigen igenom. Det är möjligt att vissa fans inte kommer att omfamna den riktningen, men låten har ändå en fräschör och tillför något nytt till W.E.T. arsenalen. Den obligatoriska powerballaden finns också givetvis där i form av ”What Are You Waiting For”. Albumet avslutas med ytterligare ett av mina favoritspår, ”One Final Kiss”, som golvar mig fullständigt. Melodiös hårdrock 2021 kan inte låta bättre än så här!
Glöm Corona-vaccinet! Det enda som världen behöver är en dos av W.E.T. och plattan ”Retransmission”. Det är garanterad glädje och en fullständig positiv energi som vi alla så desperat behöver just nu! När vi summerar året så kommer det här att bli en av huvudkandidaterna till titeln ”Årets album”. Utan tvekan!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
