Gaia Epicus - Satrap
Band: Gaia Epicus
Titel: Satrap
År: 2003
Bolag: Sound Riot
Betyg: 6/10
Recensent: Erik Thompson
Jag borde egentligen inte gilla det här. Det är helt enkelt för korkat. Här är receptet: två glada norska amatörgitarrister som försöker göra storslagen hårdrock i Blind Guardians och det äldsta Helloweens anda, förstärkta med inlånade förmågor på övriga instrument. Resultatet serveras i ett storslaget konvolut där ursprunget till titelordet "Satrap" (en furstetitel från det antika Egypten) förklaras med detaljerad historisk bakgrund för att få plattans upphovsmän att framstå som intellektuella giganter.
Naturligtvis är hela grejen fullständigt löjeväckande. Gaia Epicus är föga mer än, utan troligen bokstavligen, gröngölingar direkt från fritidsgården med ett par års erfarenhet av att nödtorftigt planka tyskmetallens standardriff utan att direkt passera gränsen för det åtalbara. Texter och uttal förråder kunskaper i engelska motsvarande ungefär ett G+ på ett svenskt högstadium. Att försöka briljera med sina historiekunskaper under såna omständigheter är att formligen tigga om att bli utskrattade, vilket Gaia Epicus också lär bli.
Och som om inte det var nog, har gitarristen och låtskrivaren Thomas C. Hansen valt att sjunga själv. Det kommer inte att höja bandets trovärdighet live, kan jag tillägga. För det första för att killen inte kan sjunga, och för det andra och viktigare kan man inte vara frontman med ett så fult tryne som hans.
Att jag trots allt kan ha kul med, och inte bara kul åt, Gaia Epicus beror delvis på kalkonfaktorn. En så övertydlig hyllning till powermetallens giganter som låttitlarna "Heaven's Gate" och "Freedom Calls" - för att inte tala om "Heavy Metal Heart"! - förtjänar tapperhetsmedalj bara det. På det mer traditionella pluskontot kan nämnas att musiken faktiskt inte är rutten bara för att den är återanvänd, samt att legendariske TNT-basisten Morty Black självklart gör en jätteinsats - låt vara att helheten blir rätt otajt just på grund av att övriga medverkande inte håller hans klass. Gaia Epicus har heller inte det glättiga gitarrljud som brukar ge alla power metal-allergiker frossbrytningar, så vill man kalla detta för "snabb heavy metal" i stället så kan man vad mig anbelangar få göra det.
Alltså: som engångsföreteelse är Gaia Epicus och "Satrap" rätt underhållande. Men om bandet inte kan bli mer värda att ta på allvar än de är nu, hoppas jag att det aldrig kommer någon andra platta. Drar man samma lustiga skämt för mig två gånger, skrattar jag nämligen inte andra gången - och jag är ändå mer lättroad än de flesta.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
