Amaranthe - Manifest (8)
  |
Band: Amaranthe Recensent: Peter Lindgren |
Med ”Manifest” är svenska, och i viss mån danska, AMARANTHE framme vid sitt sjätte album. Bandet bildades 2008 och släppte sin självbetitlade debutskiva 2011. AMARANTHE gjorde sig väl ganska omgående ett namn i branschen och även om jag inte har några siffror på det är min känsla att gruppen sakta, men säkert, växt sig allt större. Nu har AMARANTHE även genregiganterna Nuclear Blast i ryggen. När bandet häromdagen släppte en video till öppningsspåret ”Fearless” var det inte mindre än den fjärde officiella videon från ”Manifest”. Med en sådan uppbackning från skivbolaget och, inte minst, en ny stark platta i bagaget borde det stora genombrottet vara nära.
AMARANTHEs musik är lite svår att beskriva då den är genreöverskridande. De står med ena benet i traditionell melodiös metal med rötterna i 80-talet. Det andra benet står i alternative/groove/nu metal som växte fram under 90-talet. Lägg sedan till en rejäl dos industriella inslag. Samtidigt finns hela tiden en popkänsla närvarande. AMARANTHE väver samman allt detta till en kanske inte unik mix, men i alla fall till något hyfsat eget. En annan sak som gör att bandet sticker ut är att de använder sig av hela tre olika sångare. Elize Ryd står för den kvinnliga skönsången, Nils Molin (även i DYNAZTY) för manlig rensång och Henrik Englund Wilhelmsson för growl. Fördelningen mellan de tre vokalisterna är någorlunda jämn och detta bidrar starkt till att låtarna känns väldigt dynamiska.
Kritiska röster har höjts mot att AMARANTHE ibland blivit för mycket pop och för lite metal, men om han har haft den åsikten är det läge att ge bandet en ny chans. Jag vill nog påstå att nya ”Manifest” är bland det mest metalliska AMARANTHE gjort. Materialet är överlag ganska hårt, i alla fall om man mäter med AMARANTHE-mått.
”Manifest” är en relativt jämnstark historia. Det är svårt att välja favoritlåtar, men om jag fokuserar lite extra på refrängerna lyser nog ”Viral” och ”Strong” (med gästsång av Noora Louhimo från BATTLE BEAST) klarast. Vill även plussa lite för den vackra semi-balladen ”Crystalline”. Den enda låt som faller ur ramen är ”BOOM!” vars ”growl-rap” i versen jag hade klarat mig utan. Dock räddas låten upp något av en skaplig refräng.
Jag har gillat AMARANTHE från start och tycker alla album är ungefär lika bra. Skulle nog sätta 8:or, eller åtminstone starka 7:or, på samtliga skivor. Men en så stark 8:a som den jag sätter på ”Manifest” har bandet aldrig fått av mig. ”Manifest” är helt enkelt det bästa AMARANTHE gjort.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
