Celtic Frost - Monotheist (9)
 | Band: Celtic Frost Titel: Monotheist År: 2006 Bolag: Century Media Betyg: 9/10 Recensent: Björn Larsson |
CELTIC FROSTs återförening kan vara en av de mest omtalade sedan pojkbandet KISS beslutade sig för att slänga på kajalen igen för c:a tio bast sedan. Anledningen till detta mediafrosseri är att CELTIC FROST kan vara ett av extremmetallens viktigaste namn någonsin. Bandets stora betydelse kan grundas på ett flertal saker, men min personliga åsikt är att storheten ligger i att bandets sound aldrig gick att definiera, på grund av ständig utveckling. En ny FROST-platta innebar en viss mystik eftersom de aldrig var rädda för att kliva över gränser, något unikt för ett band som huserar i en väldigt konservativ genre. Trots denna progressiva ådra rönte bandet stora framgångar, mot alla odds. Men hur låter CELTIC FROST anno 2006?
Något man kan förvänta sig av en ny platta med det här bandet är att man inte vet vad man kan förvänta sig. Hur än musiken låter blir man nog smått förvånad. Huruvida det är positivt eller negativt är upp till gemene heavy metal-man och heavy metal-kvinna att avgöra. I mina öron är dock "Monotheist" redan på årsbästa-listan för det här är skitbra!
Vid första lyssningen slängs jag mellan förvirring, förvåning och lyckorus. Man känner igen Toms karaktäristiska stämma, men en viss osäkerhet över de första tonerna infinner sig. Öppningsspåret "Progeny" är ett ganska konstigt musikstycke och ett av plattans svagaste spår. Ett primitivt riffande med ett slött tempo och överlag ett ganska egendomligt öppningsspår, men på ett konstigt sätt är det ändå ganska bra. Därefter följer blytunga "Ground" och mitt intresse ökar något. Helt plötsligt börjar jag känna lite optimism över årets kanske mest betydelsefulla metalplatta. Jag börjar nynna med i refrängen för att sedan fatta tycke för bandets "nya" sound. Men detta var visst bara toppen av ett isberg. Därefter följer nämligen plattans bästa låt "A Dying God Coming into Human Flesh" som är ett av "Monotheist" doomiga spår och framförs med en ren stämma från Herr Warrior.
"Monotheist" är en varierad platta. Ett magnifikt producentarbete av Peter Tägtgren (HYPOCRISY, PAIN) har givit plattan en stor ljudbild och ett detaljarbete som inte är långt ifrån fantastiskt. Variationen finns inte bara i ljudbilden utan även i låtmaterialet som sträcker sig från gruffiga metalkängor som "Ground" och "Domain of Decay" till mer doomiga och melankoliskt strukturerade spår som ovan nämnda "A Dying God Coming into Human Flesh", "Drown in Ashes" och fantastiska "Obscured". Det finns även utrymme för bandets orkestrala sida i utrot "Winter".
CELTIC FROSTs comeback är inget annat än en succé. Att efter dryga 15 år komma tillbaks för att släppa en skiva som känns så här relevant och genomarbetad känns oerhört uppfriskande. På sina håll finns några partier i segaste laget, men det kompenseras utan problem med ett starkt låtmaterial innehållande variation och en våghalsad och experimentell nerv. Frågan är dock om man kan förvänta sig något annat av metalvärldens största innovatörer?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
