Fate - V (6)
 | Band: Fate Titel: V År: 2006 Bolag: MTM Betyg: 6/10 Recensent: Tommy Silfvenius |
FATE väcker minnen till liv. Mitten av 80-talet. Jag gick ner till Spiralens skivavdelning här i "Peking" med jämna mellanrum och kollade in nya skivor. Ulla visste att det var hårdrock som gällde och plockade direkt fram några nyheter man borde testa. En dag när jag kom in så föreslog hon denna danska grupp. Hon gav mig lurarna, satte på plattan och gick därifrån. Spännande syntintro"fast lite konstigt lät det nog fan. Efter ett par sekunder kunde jag konstatera att LP:n spelades upp på 45 varv. Efter en och en halv låt kom hon tillbaka och problemet åtgärdades. Det lät betydligt bättre på rätt hastighet. Faktiskt så bra att jag köpte plattan. Det var "A Matter of Attitude" som var gruppens andra platta.
Bandet bildades 1984 när gitarristen Hank Sherman lämnade MERCYFUL FATE och slog sig samman med basisten Pete Steincke, trummisen Bob Lance och sångaren Jeff Limbo. Man släppte sammanlagt fyra plattor till och med 1990, då "Scratch´n´sniff" såg dagens ljus. På den medverkade för övrigt Mattias Eklund, senare i FREAK KITCHEN. Det har runnit en del vatten under broarna sedan starten och bandet har genomgått en metamorfos så till vida att endast Pete Steincke är kvar av originalmedlemmarna. Det är varken ovanligt eller förödande på nåt sätt, så när som på en punkt. Per Johansson, sångaren, opererar farligt nära gränsen till att vara skitjobbig med sitt skrikande. Ibland kliver han över den, framför allt när han jobbar sig upp i falsett, och då är det inte roligt att höra, men när han stannar på rätt sida staketet är rösten rätt skön. Påminner en del om Tony Harnell i TNT.
"V" är alltså gruppens femte platta och är en fortsättning på hur "Scratch´n´sniff" lät. Alltså betydligt tuffare än de tidiga plattorna. Den är producerad av Tommy Hansen som ju tidigare proddat bland annat TNT, HELLOWEEN och PRETTY MAIDS. Och soundet är kanon. Bra gitarrljud framför allt. Låtarna är ganska tunga och går allt som oftast i midtempo. Här och där förekommer lite suggestiva syntar, främst i intron, men det är definitivt en gitarrplatta. Några av de bästa låtarna är "Heaven´s Crying Too", "Butterfly" och "Ecstacy". De är tunga och sköna. Allra bäst är dock den rivigare låten "Fate". Skivans höjdpunkt. Även den snabba "Toxic" skulle kunna vara helt kanon, men där förstör tyvärr sången slutintrycket. Där finns också den obligatoriska balladen, "Life". Den är helt OK, men återigen fallerar sången.
Slutbetyget hamnar på en sexa. Nostalgikänslan ger ett poäng extra, men sången drar tyvärr ner betyget lika mycket.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
