Saturnus - Veronika Decides to Die (7)
 | Band: Saturnus Titel: Veronika Decides to Die År: 2006 Bolag: Firebox Betyg: 7/10 Recensent: Anders Jacobsson |
Danska SATURNUS är ett band som i hög grad lever upp till genren doom på mer än bara ett sätt. Det har i själva verket tagit närmare sex år att släppa en ny platta sedan föregångaren "Martyre" (2000). Med "Martyre", som blott var bandets andra fullängdare, (trots att man kan spåra bandets historia till 1991) så hade bandet satt en färgstark prägel i gothic/doom/death genren. Alla som suckade besviket åt PARADISE LOSTs och ANATHEMAs urspårning, kunde rikta sina öron mot Danmark när SATURNUS imponerade storartat med sin debut, "Paradise Belongs to You" (1996). Två år senare släpptes minicd:n "For the Loveless Lonely Nights", som förmodligen är bandets vackraste utgåva än så länge. Man hade redan blivit något av ett kultband.
Under den senare delen av 1999, innan bandets andra fullängdare hann släppas, så uppkom situationer i gruppen som slutade med att tre medlemmar, inklusive Kim Larsen hoppade av. Halva bandet återstod, fast utan låtskrivare. Man hyste inte mycket hopp att SATURNUS kunde hålla igång sitt unika sound, men för några år sedan så uppkom nyheter om att bandet höll på att skriva material för en ny platta. Kim Larsen svor över detta i flera intervjuer, då bandet valt att behålla namnet som gestaltade ett sound han själv låg bakom, men efter en låååång väntan, efter många om och men så är SATURNUS nya opus äntligen här, "Veronika Decides to Die".
När jag, som hade sett fram mot den här skivan i 6 år och väntat ihärdigt, länge och oförtrutet, äntligen höll SATURNUS nya alster i handen så kändes det overkligt. Men som så många av oss ofta fått erfara, så är verkligheten inte alltid det bästa alternativet. Kanske hade jag väntat för länge? Kanske hade jag för höga förväntningar? "Veronika Decides to Die" lämnar mig komplett förvirrad" Inte för att det är dåliga låtar, inte för att bandet bytt uttryckssätt och inte för att något i konceptet känns konstigt. Det handlar snarare om att den här produktionen är komplett oduglig. Jag står och väger mellan produktion och låtmaterial och kan inte hitta någon hållbar balans. Fabrikationen är av demokvalité vilket ger skivan ett mycket orättfärdigt uttryck, trots att plattan är producerad av monsterproducenten Flemming Rasmussen, men förmodligen ligger skulden hos oduglingen som mastrade plattan.
De flesta låtarna är mycket, mycket bra och har det typiska SATURNUS-soundet, trots frånvaron av Kim Larsen, men fingertoppskänslan drunknar i den erbarmliga ljudbilden. Vissa låtar tar sig igenom denna olycka lite mer än andra, som det snygga öppningsspåret "I Long" och den mörkerromaniska "Embraced by Darkness".
Men visst, gott folk" fram med rödvinflaskan och sitt uppe hela natten med ett par mörkröda levande ljus, för detta är fullödig gothic/doom metal och man visar en förträfflig kapacitet för skapandet av tjusiga melodier och svårmodiga känslor. Avvikelsen som jag upplever är dock att inget direkt fastnar" tongångarna är som sagt mycket bra men lite fastnar i minnet. Så var det minsann inte när Mr. Larsen skrev musiken.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
