Primal Fear - Rulebreaker (7)
 |
Band: Primal Fear Recensent: Erik Arvidsson |
En fågelusling med riktigt förbannad blick stirrar på mig. Nej, jag sitter inte i favoritsoffan och begrundar omslaget till PRIMAL FEARs nya platta. Jag befinner mig istället utanför en SF-biograf en iskall decemberkväll och mina ögon vilar på en reklamaffisch för den första Angry Birds-filmen. Nu, några veckor senare är det med ett halvförskräckt leende på läpparna jag inser likheterna mellan denna poster och ”Rulebreaker”-konvolutet och mitt öde är beseglat; jag kommer alltid att tänka på Angry Birds när jag klämmer på de tyska power/heavy metal-arbetarnas elfte album. Beklämmande minst sagt, men skivan levererar tack och lov i alla fall godset säkert och stabilt. Fans lär vare sig bli besvikna eller för den delen positivt överrumplade. Något som mer eller mindre är normaltillståndet när Mat Sinner (SINNER, LEVEL 10, etc.) och Ralf Scheepers (ex-GAMMA RAY, etc.) med manskap skeppar ut ny tonkonst. ”Innovation” är ett lika fult ord i PRIMAL FEARs öron som ”skynda” är i Skalmans. Men uppskattar du bandets outtömliga varianter av klassiska metal-riff samt adrenalinstinna driv, så är det bara att kasta sig över ”Rulebreaker” som ett hungrigt rovdjur och frossa i de elva spåren.
Med föregående album ”Delivering the Black” (2014) lyckades gruppen skapa ett av sina starkaste opus på länge efter en serie av något mer slätstrukna - om än bra - plattor. ”Rulebreaker” landar ärofyllt inte långt efter sin närmaste storebrors kvalitéer. Nya verket är ytterst hungrigt och energiskt, men låt-författandet på 2014 års vax är strået vassare enligt mig. Men det är nyanser vi talar om här.
”Rulebreaker” är dessutom ett av de rakaste albumen sedan tiden före majestätiska ”Seven Seals” (2005) med undantag för några oliktänkare. För självklart ingår ett episkt stycke samt en power ballad-ekande historia. Den elva minuter långa ”We Walk Without Fear” är en studie i storslaget, välskrivet och välarrangerat musikhantverk, medan balladen ”The Sky is Burning” håller måttet utan att ge något bestående intryck. ”Born With a Broken Heart” från ”Delivering the Black” är t.ex. en betydligt mer minnesvärd mjukis. Kvar står vi sedan med nio hårdingar som främst är driva av - och grundade på - bredbenta, headbanging-kompatibla stenkrossarriff, stundtals draperade med melodier och alltid med ylande sång och starka refränger. ”Angels of Mercy”, ”The End is Near”, ”Bullets & Tears”, ”Constant Heart” och ohyggligt klyschigt titulerade ”In Metal We Trust”, är alla exempel på okomplicerade men effektfulla låtar.
Det är enkelt att välja att vara skeptiskt till PRIMAL FEAR och avfärda dem som billiga JUDAS PRIEST-kloner som fullständigt kört fast i metall-konservativa hjulspår. Det har man såklart all rätt att göra, speciellt om man söker nyskapande i sin musik, men tränger man in under ytan på tyskarna så uppenbarar sig ett gäng som inte bara brinner av passion till renlärig metal, utan även gör det genuint och övertygande med en viss egen nyans. ”Rulebreaker” understryker detta med all önskvärd tydlighet och för de redan frälsta bör skivan erbjuda en finfin start på 2016.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
