Whitesnake - The Purple Album (6)
 |
Band: Whitesnake Recensent: Henrik Halvardsson |
Hur nära det var att DEEP PURPLE faktiskt återförenades med sångaren David Coverdale får vi nog aldrig veta. Initiativtagaren och keyboardvirtuosen Jon Lords död 2012 var troligtvis den definitiva spiken i kistan för att det någonsin skulle kunna bli verklighet. Men det var dennes förfrågan till sin gamla bandmedlem som väckte Coverdales nyfikenhet kring den musik som kom att bli hans verkliga genombrott på den musikaliska scenen. Coverdale spenderade åren 1973 till 1976 med Purple och under den tiden släppte man tre album; ”Burn”, ”Stormbringer” och ”Come taste the Band”. Fansen lär för alltid träta om vilken sättning som var den bästa men att dessa album genererade låtar som idag anses som klassiker råder det nog inga som helst tvivel om. Den vältalige britten gick sedan vidare för att skapa ytterligare ett klassiskt band, WHITESNAKE, som genom åren blivit ett av de mest framgångsrika och seglivade banden på hårdrockshimlen. Efter Lords död så satt han då där med en mängd arrangemang och idéer om hur dessa klassiska låtar skulle kunna låta i nyare och mer modernare tappningar. Till slut valde Coverdale att faktiskt använda dessa och spela in en skiva som resulterade i ”The Purple Album”, WHITESNAKEs sammanlagt 12:e originalalbum i samlingen.
Som vanligt när det gäller WHITESNAKE så består bandet av ytterst kompetenta musiker; förutom David Coverdale på sång, Reb Beach (gitarr), Michael Devin (bas), nye Joel Hoekstra (gitarr) och ”nygamle” Tommy Aldridge på trummor. Själv har jag alltid varit enormt svag för inledningsspåret ”Burn”, en låt som bandet faktiskt redan i början av 2000-talet inkluderade i sina liveset och som varit en fullträff bland fansen. Efter det så avverkas den ena klassikern efter den andra och det låter tajt och ytterst välproducerat givetvis. Men där originalversionerna hade en nerv och energi som fortfarande känns efter alla dessa år så kan jag inte låta bli att tycka att det hela känns ganska platt och förväntat. Men några undantag finns givetvis; ”Soldier of fortune”, där det nya vackra avskalade arrangemanget är en riktig lyckoträff och ”You keep on moving” där originalets blueskänsla har ersatts och fått en mer klassisk hårdrocksskrud.
Personligen hade jag gärna sett att WHITESNAKE hade gjort en skiva med helt nya låtar och kanske inkluderat några Purple-klassiker som bonusspår. Men kanske var det här något som David Coverdale kände sig tvungen att göra för att kunna gå vidare i sin musikaliska karriär. Kanske har det gett honom och bandet ny luft under vingarna, vilket i så fall är goda nyheter för alla oss fans.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
