Impellitteri - Venom (7)
 |
Band: Impellitteri Recensent: Staffan Wallin |
Tempot på ”Venom” är överlag högt och endast två låtar av tio sträcker sig bortom fyraminutersstrecket. ”Jehova” är med sin totalt hjärndöda refräng plattans svagaste kort, tätt följt av låten ”Rise”. Dessa två stycken ligger bredvid varandra och skapar en smått irriterande vägbula, även om den sistnämnda låten delvis räddas av sitt sköna tunggung a la BLACK SABBATH i mittenpartiet. Kvar återstår då åtta låtar från en platta som totalt klockar in på trettiofem minuter. Hur långt räcker då det? Tja, rätt så långt faktiskt. ”Venom” är en skiva som jag kan lyssna på rakt igenom utan att gäspa eller tappa tålamodet. Jag föredrar färre låtar och en kortare speltid med schysst kvalitet framför en skiva som är lång bara för sakens skull. Jag kan absolut se mig själv riva av ”Venom” till en sexa folköl och sjunga med i de precis lagom catchiga refrängerna inom en snar framtid.
Infotexten om bandet, jag som recensent har tillgång till, är smått komisk. Den förtäljer att ett av syftena med ”Venom” var att ”nå människor som vanligtvis blir avtända på metal för att det saknas melodier, speciellt kvinnor!”
Det var ju också en jävla målsättning. Nåja, det där kan ju vilken gök som helst ha knåpat ihop.
Musiken kan bäst beskrivas som power metal, fast av den något, något tuffare skolan. D.v.s. IMPELLITTERI har mer gemensamt med METALIUM och MYSTIC PROPHECY än med HELLOWEEN. Gitarristen Chris Impellitteri river av thrashdoftande riff med sådan iver att jag börja undra om skivan egentligen är en jobbansökan för permanent bandplats i antingen EXODUS eller DESTRUCTION. Riffen går väldigt väl ihop Rob Rocks raspiga och kraftfulla röst, som skänker materialet både extra lyskraft och trovärdighet.
Inte så illa pinkat, sa Bill.
Inte illa alls, sa Bull.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
