Kiske/Somerville - City Of Heroes (2)
 |
Band: Kiske/Somerville Recensent: Staffan Wallin |
Andra albumet från KISKE/SOMERVILLE, ”City Of Heroes”, måste följa ursprungsarketypen för hur tillrättalagd musik ska låta. ONE DIRECTION framstår som rena rama MÖTLEY CRÜE jämte den här rosaluddigt puffiga skräpskivan.
Jag trodde ändå att Michael Kiske, efter många om och men, var på rätt väg sedan en bra tid tillbaka. Han levererade utmärkta insatser som gästsångare i både AVANTASIA och MASTERPLAN m.fl. Dessutom (vilket inte kan ha undgått något fan av melodimetall) så har Kiske rekryterat sin forne vapendragare Kai Hansen från HELLOWEEN-tiden till sitt eget band UNISONIC.
Amanda Somerville har tydligen medverkat på AVANTASIAs liveturnéer, samt spelat in med bl.a. EDGUY och KAMELOT. Enligt uppgift har detta gett henne ”cred” i metalkretsar, men det vette sjutton om jag tror på. Det är klart hon kan sjunga, men hon är knappast någon rockdrottning när det kommer till rösttypen. När det gäller kvinnliga metalröster verkar det bara vara Doro Pesch (ex-WARLOCK), Floor Jansen (NIGHTWISH) och Noora Louhimo (BATTLE BEAST) som håller riktigt hög klass och har lite koll på läget.
Inget av projekten som Kiske genom åren lånat sin röst till vinner särskilt många poäng för farlighet, men de flesta får i alla fall ett par pinnar för ärligt uppsåt. ”City Of Heros” största brist ligger inte i någon av artisternas prestationer. Det som får mina nackhår att resa sig är den bottenlöst smöriga framtoningen. Här finns noll dynamik, allt är precis lika slätstruket från början till slut, en slags musikalisk motsvarighet till en nervcocktail bestående av whisky, valium och Prozac. Det spelar ingen roll att det är dist på gitarrerna, det blir inte mer metal för det.
När jag får reda på vilka det är som har skrivit det menlösa materialet blir jag faktiskt lite bekymrad. Mat Sinner och Magnus Karlsson brukar bjuda på snärtig heavy/power metal ihop i PRIMAL FEAR.
Vad hände? Tycker Sinner och Karlsson ens att det här är bra själva? Är det tänkt att “City Of Heroes” ska finansiera en familjeresa till Thailand eller en ny altan till sommarstugan? Jag fattar verkligen inte grejen.
När Kiske levererar textraden ”I stole my daddys car only to be cool. I slammed the brakes and acted like a fool” i tredje spåret ”Rising Up”, känner jag bara: ta bort den här smörjan innan jag svimmar. Är det något slags skämt? Det är nämligen helt omöjligt att ta det på allvar.
Det finns bara två ställen där ”City Of Heroes” rimligtvis hör hemma. Antingen i någon av melodifestivalens cirka tvåhundra deltävlingar, eller i papperskorgen.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
