Theatres des Vampires - Pleasure and Pain (3)
 | Band: Theatres des Vampires Titel: Pleasure and Pain År: 2005 Bolag: Aural Music Betyg: 3/10 Recensent: Anders Jacobsson |
Är det här något att sätta tänderna i då? Frågar jag mig och ler lite slugt åt mig själv i min vitsighet. Jag anade dock oråd redan på bandets förra platta "Suicide Vampire", där man liksom på MACBETH:s senaste alster hade gjort misstaget att, på ett ganska patetiskt sätt, efterapa den avlidne goth/postpunkgurun Rozz Williams (CHRISTIAN DEATH). Jag minns att jag gillade ett par av bandets tidigare alster, bestående av symfonisk och teatralisk black metal med gotiska övertoner. Hela konceptet var som en underjordisk, klaustrofobisk teater där det föregick diverse obskyra och okristliga aktiviteter.
THEATRES DES VAMPIRES är numera ett gothband än någonting annat i hur de utvecklat sitt sound, men som det låter så tyder det snarare på dålig smak än en progressiv utveckling. Man hör ganska snabbt att vad som gäller är pubertala försök till att vara dramatiska och även provocerande. Teatern står nog ganska tom efter att man ylat ur sig fraser som "fuck me, rape me" med en röst som mest påminner om en 12-årig wanna-be-skådis vars favoritfilm är "Vampyros Lesbos". Visst innehåller musiken allt som en pretentiös pojkspoling i svart lackkjol och 99 piercingar skulle älska, men det mesta är gjort utan varken charm, finess eller djup. Detta är lika äkta som en plastgran sprejad med grandoft utanför tomtens verkstad i Nordpolen.
Små, små glimtar av välbehag finns mellan varven (som låten "My Lullaby"), men när man frekvent måste leta med lupp för att hitta glimtarna så är det ju tveklöst ett stort tecken på att bottennappet ligger skäligen nära. "Pleasure and Pain" är inte så mycket annat än just pain, och jag blir mest störd av att lyssna på det här. Men trots mina välriktade glåpord om denna hopplösa utgåva, så ska ni inte vara rädda för att gå lite längre tillbaka i bandets diskografi. Där har ni möjlighet att upptäcka riktigt schyssta plattor som t.ex. den fenomenalt stabila och vackert ondsinta "Bloody Lunatic Asylum" (2001).
Men för att återgå till frågan som inledde den här recensionen, d.v.s. om huruvida det här var något att sätta tänderna i eller ej, så rekommenderar jag att ni håller er borta och låter er berusas av betydligt mer välsmakade och hälsosammare blod" så vidare ni inte vill ha värsta tandrötan.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
