Accept - Blind Rage (8)
|
|
Band: Accept Recensent: Stefan Lejon |
Förhandssnacket har handlat om en återgång till ett sound som ligger närmare "Restless & Wild" än "Metal Heart". Mer jävlaranamma och ännu mer riffbaserrat tolkade jag det som. Första singeln ut ("Stampede") bekräftade också detta till viss del. Byggd kring ett klassiskt ACCEPT-riff är singeln en riktig käftsmäll som lätt kunnat ta plats på just "Restless & Wild" eller uppföljaren "Balls to the Wall"! När så bandets tredje platta med nye vokalisten Mark Tornillo nu landar på skivdiskarna får man dock ta det hela med en nypa salt. Framförallt så är "Blind Rage" en logisk uppföljare till "Blood of the Nations" och "Stalingrad". Episka melodier och allsångsrefränger är alltjämt grundklossen i ACCEPTs låtmakeri. Men visst svämmar skivan över av tuffa Wolf Hoffmann-riff; annars vore det ju inte ACCEPT!
Det stora återtåget med "Blood of the Nations" chockade nog både ett och annat gammalt fan. Ingen trodde rimligen att gubbarna skulle kunna prestera på den nivån längre. "Stalingrad" var även den en habil samling låtar men oron började minsann tära lite i bakhuvudet på mig. Skivan var lite av ett anti-klimax faktiskt. Tack och lov så är "Blind Rage" ett starkt kliv framåt och ett statement från bandet om att de är här för att stanna på toppen. Skivan är rakt igenom vansinnigt vital och låtmässigt kanske till och med starkare än "Blood of the Nations". Egentligen finns det ingen låt som faller ur ramen men "Dying Breed", "Trail of Tears" och "Bloodbath Mastermind" är låtar man kan tänka sig tar plats i livesetet direkt. Egentligen skulle jag kunna föreställa mig att precis allt skulle funka utmärkt live. Det är den känslan som genomsyrar materialet och säkerligen vad herrarna Hoffmann och Baltes i första hand eftersträvade.
Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att "Blind Rage" är något det starkaste ACCEPT mäktat med sedan glansdagarna på 80-talet. Mycket imponerande av ett band vars förstlingverk har 35 år på nacken och vars originalsångare saknas. Eller saknas och saknas, ACCEPT klarar sig mycket gott utan herr Dirkschneider.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
