Notre Dame - Creephow Freakshow Peepshow (8)
 | Band: Notre Dame Titel: Creephow Freakshow Peepshow År: 2005 Bolag: White Trash Records Betyg: 8/10 Recensent: Anders Jacobsson |
Mitt millennieskifte var ingen höjdare. Jag satt solo i en stuga i Geilo " Norge, pank och allmänt jävlig" käkade utgånget chips och drack gammal Pepsi jag fick billigt i stadens videobutik. Höjdpunken var vid tolvslaget då jag gick ut i meterdjup snö med en stol och kollade på fyrverkerierna som lyste upp staden från alla håll och kanter. Mina planer att vara spektakulär och rock n' roll denna nyårsafton av alla nyårsaftnar hade redigt gått i stöpet. Misären var ett faktum.
Jag hade hellre varit på Sticky Fingers i Göteborg och kollat in de onda spökrockarna i NOTRE DAME den här natten. Då hade detta millennieskifte haft eoner av mer betydelse för stackars mig. Det är lika tveklöst som att helgens absintfest mest var som en euforisk dimma.
"Creephow Freakshow Peepshow" har nyligen kommit ut och är resultatet av denna magiska afton i skräckromantikens tecken. Och liksom absintens rus flödade nog även något likartat här, för detta är verkligen storartat och hyperballt till max. Man hör redan på öppningsspåret "The Bells of Notre Dame" hur adrenalinet flödar på Sticky Fingers i en våldsamt ondsint dekadens i mörkrets tecken.
NOTRE DAME är ett unikt band som lyckats göra gothbetonad skäckmetall med glimten i ögat utan att det blir löjeväckande pajasartat. De är burleska som de är bohemiska. De är sofistikerade som de är makabra och morbida. De är komiska som de är dödligt allvarliga. Hela konceptet med det här gänget påminner lite om vampyrteatern i filmen "En Vampyrs Bekännelser"; svärtande sensuell dekadens och blodiga huggtänder.
Den här skivan är NOTRE DAME:s avsked till världen. Nu beger de sig tillbaka till sina hemtrakter, en dunkel förfallen gravplats okänd för allmänheten. Det är tråkigt som fan men ändå inte. Jag är ganska säker på att de nådde toppen redan på "Le Theatre Du Vampire" (1999), och att avsluta sin karriär med utgåvan av den där legendariska spelningen är som grädden på moset. Klockrent!
"Creephow Freakshow Peepshow" är en platta att rekommendera. Det kanske inte känns helt jättekul att köpa en skiva från ett gig för nästan 6 år sen, men snälla, skit i det den här gången. Både för de som var där och för de som grät 666 tårar för att de inte var det, så är den här skivan en magnifik upplevelse som heter fucking jävla duga!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
