Timo Tolkki's Avalon – Angels of the Apocalypse (4)
 |
Band: Timo Tolkki's Avalon Recensent: Erik Arvidsson |
Ja du Timo. Jag minns det som det var igår trots att 20 år har passerat. Första lyssningen på ditt forna band STRATOVARIUS tredje skiva ”Dreamspace” (1994). Hänförd lät jag CD:n gå på repeat i mitt pojkrum under en lång tid och albumet kom att bidra starkt till min förkärlek till power metal-genren. Jag bockar och bugar för det. Sedan dess har du varit delaktig i allt från mästerverk till bottenskrap. Med din senaste satsning AVALON och debutplattan ”The Land of New Hope” (2013) hyste jag försiktigt hopp om att en ny storhetstid kanske var i antågande, trots de på många sätt skamlösa lånen från Tobias Sammet's AVANTASIA samt att det överlag sedan länge löpt inflation i metal-operor. När uppföljaren så utannonserades redan i år med förhandsinformation om att ”Angels of the Apocalypse” skulle bli både mörkare och tyngre samt att du kallat in dina forna vapendragare Tuomo Lassila (trummor) och Antti Ikonen (keyboard) från just ”Dreamspace”-skivan fick självklart undertecknad att slå ett par spontana frivolter.
Men landningen blev hård och jag lider fortfarande. På pappret känns allt så rätt. För utöver vad jag redan nämnt ovan så vad kan gå fel med en sångensemble bestående av Zachary Stevens (CIRCLE II CIRCLE, ex-SAVATAGE), David DeFeis (VIRGIN STEELE), Fabio Lione (RHAPSODY OF FIRE), Floor Jansen (NIGHTWISH, REVAMP), Simone Simons (EPICA), Elize Ryd (AMARANTHE) och den okände sångfåglen Caterina Nix. Ganska mycket visar det sig. Med en odynamisk och digitalt ljudande produktion inbegripande ett trumljud så triggad och futtigt att Timo lika gärna kunnat nyttja en trummaskin istället för Tuomo Lassila, så uppstår omgående en antiklimax-känsla som är svår att skaka av sig eller blunda för. Att dessutom lyckas komprimera David Defeis-röst till intet i ”Rise of the 4th Reich” är en bedrift. Låten är dessutom förkastligt slarvigt arrangerad och mixad överlag. Om det hade varit en första demo-inspelning hade man kunnat köpa det, men... nej, inte detta. Det är väldigt synd för jag kan definitivt höra potentialen i denna låt. Ytterst blek är också ”The Paradise Lost” för stelare refräng får man leta efter och gällande det episka titelspåret når det inte ens halvvägs i jämförelse med förra alstrets mästerliga Michael Kiske-sjungna dito.
Men allt är så klart inte bristfälligt och tveksamt. De orkestrala arrangemangen är välgjorda och får den tveksamma produktionen att kännas något större och levande. Självklart finns det även en hel del snygga spår som bjussar på acceptabla melodier, riff och sinnrika inslag. T.ex. tunga ”Jerusalem is Falling” står stabilt, poppiga ”Design the Century” är trevligt lättsam, ”Stargate Atlantis” må vara simpel med är en snygg flirt med just ”Dreamspace”-albumet och ”You'll Bleed Forever” är en vacker WITHIN TEMPTATION-ekande powerballad som verkligen flyger. Men tyvärr är "Angels of the Apocalypse" i slutändan ett hafsverk. Tolkki är normalt en magiker när det gäller att trolla fram urstarka, minnesvärda låtar, men denna gång är molnen övermäktiga solstrålarna och de strålar som väl tränger igenom fördunklas av en "hemma"-produktion som kan beskrivas som självaste antitesen till dynamiskt och storslaget. Snyft.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
