Persuader – The Fiction Maze (8)
 |
Band: Persuader Recensent: Erik Arvidsson |
Det tog minsann sin tid. Närmare bestämt åtta år, men äntligen är Norrlands power/thrash metall-akt #1 tillbaka med ännu en välriktad pisstråle i den organiserade religionens nylle - ett tema som kvintetten så gärna tar upp i sin lyrik. Ensemblen är inte heller helt ovana vid att få lite ljummen urin i sitt egen anlete - främst från Fru Fortunas nyckfulla sköte. Jag tänker på oturen med skivbolagen. Av de tre tidigare släppen - ”The Hunter” (2000), ”Evolution Purgatory” (2004) och ”When Eden Burns” (2006) - är nämligen alla släppta av olika bolag då varje bolag runt tiden för releasen gått i graven. Detta har så klart påverkat gruppen negativt på många sätt. Så låt oss hoppas att bandet inte längre är ”jinxat” och en ny horisont av framgångar uppenbarar sig. För PERSUADER är sannerligen förtjänta av mer uppmärksamhet och succé än de hittills rönt men tanke på den kvalité de levererar. Nya ”The Fiction Maze” är inget undantag på den fronten. Till och med ett uppsving. I alla fall bräcker den ”When Eden Burns”, även om det inte finns mycket ont att säga om detta album heller. Till deras magnum opus räknas ”Evolution Purgatory” och jag bedömer nog att den får fortsätta titulera sig så – även om ”The Fiction Maze” ligger hack i häl. De elva nya hymnerna som hänsynslöst kastar sig ur högtalarna är till större delen briljanta. Hårda ”One Lifetime” (där Jens Carlsson i inledningen till refrängen enkelt med genialt spottar ur sig ”your fucking god” är så träffsäkert att det bör rycka till i baguetten på alla profana själar där ute) visar direkt vart skåpet skall stå, grymma ”War” vill inte vara mycket sämre och när det sanslöst hårda, snabba, ettriga och thrashiga titelspåret (som inkluderar blast beats) lösgörs exploderar plattan fullständigt. En riktig peak. Men det är egentligen ingen idé att diskutera toppar och bottnar för nivån pendlar kort och gott mellan mycket bra och superbra. Den nämnda titellåten hör till det sistnämnda som ni förstår och ett par andra inslag värda att lobba lite extra för är de något mer episkt exekverade ”Son of Sodom” och ”Heathen”.
Det är nästan oundvikligt att inte referera till BLIND GUARDIAN om man vill beskriva PERUSADERs sound för den oinvigde - och då handlar det inte bara om Jens Carlssons (även SAVAGE CIRCUS) nästan kusliga likheter med Hansi Kürsch. Jag brukar säga att föredrar du de blinda väktarna i de stunder då de är som absolut snabbast och hårdast, rikta då blicken mot Umeå och införskaffa ett PERSUADER-vax. På köpet får du då även med extra stark thrash-krydda och ett och annat skrik-/dödssång-inslag. Norrlänningarna har även alltid lutat mer åt det modernt klingande soundet, snarare än snegla mot ministreler och en medeltidsaura, så i slutändan innehar PERSUADER faktiskt ett relativt unikt sound inom (power) metallen. ”The Fiction Maze” är likt tidigare utgåvor intensiv, kompakt och enhetlig med hög verkningsgrad för att maxa uteffekten. Dubbeltramp, robusta riff och pumpande rytmer. Mäktig sång, storslagna melodier och refränger. Inget daltande eller onödigt innehåll, bara ren energi och passion och slutresultatet är också därefter.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
