Stratovarius - Nemesis (8)
 |
Band: Stratovarius Recensent: Erik Arvidsson |
Få var nog de som hyste något större hopp om STRATOVARIUS framtid runt 2000-talets mitt med allt blekare skivor och Timo Tolkkis mentala sammanbrott och märkliga utspel och idéer. Att Tolkki i slutändan valde att lämna gruppen och överlämna rättigheter till bandnamn och tidigare releaser till de övriga medlemmarna var också otippat. Men detta blev sanning 2008. Likt en boxare reste sig gruppen på nio och med nyrekryterade medlemmar i basisten Lauri Porra och gitarristen Matias Kupiainen inleddes en ny lovande era för de finska melodiska power-metallarna. Det var ett hungrigt gäng som lösgjorde ”Polaris” 2009 och resultatet är därefter. Det starka ny-debutverket följdes upp av den något svagare ”Elysium” två år senare, men som ändock är en riktigt trevlig bekantskap. Men det är nu - 2013 - som den nya sättningen (och då skall nämnas att Jörg Michael lämnat över trumpallen till en Rolf Pilve) verkligen har träffat rätt. Hittat hem. Slagit huvudet på spiken. Funnit toppformen. Vad ni vill. I mitt tycke är färska opuset ”Nemesis” uppe och nosar albumen från storhetstiden i ändlyktan.
Även utan den forne bandledaren och huvudsaklige låtskrivaren Tolkki i sättningen har nya konstellationen varit det klassiska STRATOVARIUS-soundet troget - men vissa justeringar har gjorts för en modernare finish. Något som känts både rätt och nödvändigt för att markera den nya eran. Alla tre vaxen är ur denna synvinkel friska, pigga och uppdaterade men ”Nemesis” har tagit detta till en oklanderlig nivå. Körerna är fetare och mer ödes-ekande än någonsin, syntarna välklingande och stundtals futuristiska och vissa verser och partier har även en aura av mörker som i vissa stunder leder tankarna till sentida KAMELOT. Främst tänker jag på ”Halcyon Days” som uppvisar nämnda bands karaktär i sina verser samtidigt som den fullkomligt urstarka refrängen hör till skivans mest melodiska och ljusa. De läckra kontrasterna - i bästa yin och yang-stil - skapar också en helhet som nära nog stavas perfektion. Albumets bästa låt i mitt tycke. Men det finns gott om förträffliga kreationer på ”Nemesis”. STRATOVARIUS har sannerligen vässat låtförfattarpennan och av de totalt elva spåren är det inget som inte håller måttet - även om det finns några skapelser som kanske kan kännas lite väl lättköpta. Melodier som ”Fantasy” och ”Dragons” är njutbara och klistrande, men också något själlösa. Med första singelspåret ”Unbreakable” har man å andra sidan gjort något riktigt substansfullt av ett stycke som både är poppigt och luftigt på ytan. Moderna snygga syntar, fin-fina riff och - självklart - en catchy refräng som stannar kvar och retar hjärnan långt efter att plattan tystnat. Mest dignitet utstrålar dock intensiva och oväntat hårdriffande ”Abandon” med sin relativt mörka känsla tillsammans med ”Stand My Ground” som i likhet med nämnda ”Halcylon Days” har effektiva motsatsförhållanden. Mörkt, effektbelagt, kaotiskt och intensivt i verserna och en gyllene pärla till melodiös refräng. De mer episka och mindre lättsmält utformade ”Out of the Fog” och "Nemesis" är inte heller att förglömma. De har mycket intressant innehåll och växer med tiden till giganter. Den bitterljuva balladen "If the Story is Over" bör också nämnas i sammanhanget som en viktig kugge i den stora variation och passionerade känsla som "Nemesis" innehar. Repertoaren är som helhet helt enkelt imponerande. 2013 är ännu ungt, men redan nu finns det en stark kandidat som aspirerar på utmärkelsen årets bästa melodiska power metal-platta.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
