The Scams - Bombs Away (6)
 |
Band: The Scams Recensent: Fredrik Sandberg |
- "Jag tycker att ett par låtar på plattan är lite väl åt det glammiga hållet vilket jag inte riktigt kan stå för, det kommer inte att hända igen". Kommentaren härrör från Daniel "Danny Diamond" Kvist, sångare och gitarrist i THE SCAMS, och avser förra släppet "Rock 'N' Roll Krematorium" från 2010. För egen del tyckte jag att de subtila vibbarna av elegant 80-talsglam då gifte sig fint med stommen av jordnära, okomplicerad rock 'n' roll, men skall man tro frontmannen siktar bandet alltså denna gång på ett ännu skitigare och rakare sound.
Smålänningarna som gärna namndroppar AC/DC, MOTÖRHEAD, TURBONEGRO och RAMONES som influenser har i mångt och mycket uppnått sin ambition med nya alstret "Bombs Away". Det är mindre leadslingor och mer av rakt på sak-riffande, och att AC/DC är husgudarna hörs kanske allra tydligast i bluesiga "Get Up And Move Along". Apropå det där med okomplicerat, förresten (en koppling som alltid ligger nära till hands när man snackar AC/DC) så är tematiken för plattans texter något som inte slösar med pretentioner i onödan. Låtarna handlar om livet i en turnébuss, sprit, behovet av att stå på scen, brudar, mer sprit, rock 'n' roll och... tja, fler brudar. Man kan nästan ana att THE SCAMS allra helst hade framfört sina låtar live i en lokal där det ligger rikligt med sågspån på golvet, ett par rejäla (men hederliga) slagsmål står på programmet varje kväll, och där det enda som är billigare än kvinnorna är whiskeyn...
Helt logiskt föreställer också skivomslaget en vältatuerad kvinna i läderfodral som skrattande rider på en fallande bomb, och lika logiskt är det kanske starkaste spåret fyllehyllningen "Pour Me One More" vars småkåta gitarrsolo får en att undra vilken sekund Patrick Swayze kommer att kliva in i bild (en cinematisk referens måhända förlorad för många av er, men ni får väl helt enkelt googla lite). Andra hyggligt starka spår är SATOR-doftande "I'm Not Alone (I've Got Rock 'N' Roll)", energiska "End Of The Line" och avslutande nävhyttaren "Ten Tons Of Steel".
Sedan är det väl kanske inte så mycket mer som verkligen får mig att haja till. THE SCAMS hade förmodligen kunnat leverera habil stökrock i sömnen, och det gör de konsekvent plattan igenom. Dock är materialet på detta släpp lite mer likriktat än på föregångaren, och med lite färre spännande avkommor mellan olika influenser. Hur kompetent och live-effektivt det än är, blir det därmed också lite mindre spännande. "Bombs Away" kommer sannolikt att utgöra en trevlig bekantskap för många, men knappast den stora kärleken för någon.
Förresten, är baren fortfarande öppen? Då så, två boilermakers hitåt, tack!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
