Damnation - Destructo Evangelia
Band: Damnation
Titel: Destructo Evangelia
År: 2004
Bolag: Threeman Recordings
Betyg: 7/10
Recensent: Jonn Jeppsson
Jag borde inte gilla det här så mycket som jag gör. DAMNATION är black metal av den uråldriga modell som återfinns på "Fenriz presents. the best of old-school black metal", det vill säga SARCOFAGO, TORMENTOR, BATHORY och annat som i mina öron låter rätt mossigt idag. (Ja, jag vet att ett sådant påstående är ren hädelse. Sätt ett gethuvud på en påle utanför min dörr om du tycker jag är dum.) Det finns mycket lite som pekar på att musiken på "Destructo Evangelia" skulle ha uppstått på den här sidan om 1986 - VULCANOs "Bloody Vengeance" och BATHORYs "Armageddon" är så klart skrivna då - men ändå blir det aldrig någon nostalgisk "snyft, Satan var ondare och korsen mer uppochnervända på 80-talet"-black metal av det hela.
Bakom namnet DAMNATION gömmer sig trion Richard Cabeza (sång/gitarr), Björn Gramell (bas) och Peter Stjärnvind (trummor) men på denna skiva är det den sistnämnde - här under störtsköna artistnamnet Insulter of Jesus Christ - som sjunger och spelar samtliga instrument. Han gör ungefär samma sak som NIFELHEIM, det vill säga låter väldigt gammalt och väldigt mycket nu på en och samma gång. Och liksom Bröderna Hårdrock har han en osviklig känsla för att skriva riktiga låtar och grymma hårdrocksriff, något som det ärligt
talat är lite si och så med hos många sentida black metalensembler.
Allt - låtar, produktion, ljud och den evigt ekande sången - är primitivt och rått, men det är också däri verkets styrka ligger. Känslan av att ljudteknikern offrade katolska oskulder medan inspelningen pågick är helt rätt och titlar som "Invocation of the Storms" och "Night Eternal" fångar stämningen perfekt. Titelspåret (med E från WATAIN som gästvokalist) är en sällsynt besatt historia som pendlar mellan lömskt mellantempo och galopperande vansinne, slingorna i "Eternal Black" kittlar dödsskönt i likkistan och närmast punkriffande "Insulter of Jesus Christ!" är svartnad rock'n'roll när den är som bäst. Enda missen är BATHORY-covern, som är lite tjatig, men jag föredrar i alla fall DAMNATIONs version framför originalet. Slutsats: det var, som vanligt, inte bättre förr.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
