Mortal Love - I Have Lost (7)
 | Band: Mortal Love Titel: I Have Lost År: 2005 Bolag: Massacre Records Betyg: 7/10 Recensent: Anders Jacobsson |
Jag kom ihåg hur överraskad och euforisk jag blev över norska MORTAL LOVEs debut "All the Beauty" 2003. Speciellt med tanke på titelspåret om sann kärlek som nästan bokstavligen fick mig att smälta. Det gick ärligt talat t.o.m. så långt så jag var tvungen att rota fram Romeo & Julia av Franco Zeffirelli (1968); den tveklöst bästa filmversionen av Shakespeares tidlösa kärlekstragedi. Saken är den att MORTAL LOVE har ett koncept som började på första plattan och avslutas nu på andra, och det för tankarna till just denna vackra renässanskreation. Skillnaden är att för MORTAL LOVE handlar det om kärlek som överger och lämnar kvar en i en misär av minnesbilder och vemodigt trånande.
Det handlar om romantisk gotisk metall; soft, fagert och melankoliskt med mycket känsla. Musiken är nästan alltid drömsk och meditativ i sin svävande tyngd och sången, som sköts av en ung dam vid namn Cat, är ljus och oskuldsfull. Den påminner lite som en mix av Liv Kristine och Sharon del Adel och det är väl inte helt fy skam.
Cat försöker ta sig genom en jobbig fas i livet. Hon har blivit dumpad av sin älskade för en annan och kan inte släppa taget. Första plattan handlade främst om kärleksförklaringar till denne man och känslorna i och med att hon övergavs. Nu på "I Have Lost" så förstår man på titeln hur saker och ting har artat sig i den frågan. Hon har förlorat" och ja, det är en helt sann historia och Cat har inga som helst problem med att lämna ut sig inför sin publik. Här har hon dock insett sitt nederlag och lever någonstans mellan en förtvivlad självömkan och viljan att vara stark och gå vidare.
På första plattan sjunger hon: All the beauty in the world ain't nothing compared to you. Och nu med den bittra insikten: All the beauty I see will never belong to me.
På "All the Beauty" så kände jag att plattan var osammanhängande trots sitt koncept. Det gick från skirande vackert till ganska ojämna arrangemang. Det fanns ingen helhet och allt blev bara sämre efter första låten (titelspåret), med vissa undantag. På nya plattan däremot så har man lyckats bättre med helheten. Nu känns soundet mer enhetligt rakt igenom och det finns egentligen ingenting att klaga på där. En sak som stör mig är dock att låtarna är lite för många och faktiskt lite för lika. Man har helt enkelt gjort tvärtom mot debuten fast tagit det för långt åt andra hållet. I en helhet måste det ju finnas variation för att det inte ska falla platt. En annan sak som är störande är att vissa partier i låtarna känns väldigt strippande och dåligt genomförda. Ett bra exempel är i den underbart vackra "Reality", där låten tar ett litet break någonstans i mitten för att ge utrymme för viskningar och dylikt. Det hade kunnat varit skitbra, men det tråkiga genomförandet gör att man tappar mycket av känslan. Förutom dessa saker är det inget fel på skivan alls.
Det är inget originellt med MORTAL LOVE... man vet vad man får, men jag tror inte de försöker vara så originella heller. Trots det så tycker jag de har något extra iallafall. Kanske är det för att jag själv har en poetisk och andlig bild av kärleken. Kärleken är dock väldigt svår i kombination med att man lever i en värld som denna, och kanske det är därför en drömmare som jag attraheras av pretentiös romantik.
Nåväl, mina låttips på "I Have Lost" är följande: "Reality" och "Identity".
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
