Grave Flowers - Incarcerated Sorrows (6)
 | Band: Grave Flowers Titel: Incarcerated Sorrows År: 2005 Bolag: Firebox Records Betyg: 6/10 Recensent: Anders Jacobsson |
I Karlstads egna Doom-konstellation GRAVE FLOWERS, står låtskrivaren Matte Andersson (tidigare även GODGORY) i centrum. "Icarcerated Sorrows" är bandets första platta på det redan kultförklarade Doom Metal-bolaget Firebox, med sitt högsäte i Finland. Det är dock inte bandets första platta. I juli 2000 så släpptes debutplattan "Solace Me"; en platta som kanske inte är den bästa på marknaden.
Själv har jag mer eller mindre aktivt lyssnat på GRAVE FLOWERS sedan första demon 1995, och blev då helt tagen av Mattes extremt sorgsna uppriktighet. Man kan säga att jag alltid haft en sorts förkärlek till dem, trots att jag aldrig direkt älskat dem.
Det är samma känsla som genomsyrar bandets koncept idag, 10 år senare, och inget fel i det alls. Jag gillar när band kör sin grej, för det betyder att de älskar vad de håller på med. Men problemet med GRAVE FLOWERS idag är att man inte utvecklats tillräckligt sedan starten. Musiken har visserligen klart förbättrats och det märks att man blivit bättre på att skriva låtar, men tyvärr står resten still. Problemen är:
1. Matte med anhang skulle tjäna på att variera den vokala biten betydligt mycket mer. Sången är visserligen stundtals ganska behaglig men den håller tyvärr inte måttet i längden och det blir lite för mjäkigt och osäkert ibland. Mer effektivitet och kraft in emellanåt skulle ha varit på sin plats. Jag påstår inte att man måste bifoga mörka dödsrosslingar bara för att det är tung och melodisk doom-baserad metall, men med lite mer finess och mörker skulle bandet ha kommit längre här. Detta gäller även, till viss del, musiken.
2. De skulle även tjäna på att försöka komponera ihop lite bättre texter. Texterna handlar om sorg, misär och ensamhet" och visst, det är ett helgjutet koncept i den här genren, men stundtals är det inte så mycket bättre än naiv tonårsengelska med smått skrattretande formuleringar. Dessutom har jag ibland lite svårt för hur textförfattaren hanterar symboliken " sättet hur sorgerna beskrivs och återges.
"Incarcerated Sorrows" är dock en bra platta och en klar förbättring sedan debuten. Låtar som "Lackrosy" och "Fear the Future" samt "My Final Night" är riktigt schyssta kreationer. Den sistnämna låten är GRAVE FLOWERS när de är som bäst. Där finns gråtmilda slingor och melodier med mycket känsla i. Detta är förmodligen deras bästa låt någonsin.
Trots att bandet inte alls är originella så är det väldigt svårt att jämföra dem med andra band.
För mig har GRAVE FLOWERS alltid varit GRAVE FLOWERS liksom, men skulle jag vara så illa tvungen att jämföra så vill jag nog påstå att det flörtas en del med MY DYING BRIDE.
Musiken är kanske inte speciellt doomig för att vara en doomplatta, inte heller är den speciellt mörk men den har melodi, tyngd och atmosfär. Jag hade dock velat bli mer engagerad, och trots tre-fyra genomlyssningar rycks man aldrig riktigt med under några längre perioder. Den har små glimtar av välbehag och det är just dessa som gör att skivan får godkänt.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
