Volbeat - Liverecension från Karlstad
Foto: Henrik Hedlund / Chaos Media
Band: Volbeat
Stad: Karlstad, Nöjesfabriken
Datum: 6/3-2009
Betyg: 8/10
Recensent: Neven Trosic
Jag brukar per automatik nästan alltid vara lite småallergisk mot artister som hypas en hel del på olika håll. Det har ju hänt mer än en gång att allt entusiastiskt och upphöjande snack enligt mig knappast har varit befogat och att man efter att ha kollat upp bandet på "allas" läppar har stått där med ett "jaha?" som kommentar till det hela. Lik förbaskat är jag även av den åsikten att (åtminstone nästan) varje hypeobjekt bör ges en hederlig chans, för även om det är långtifrån alltid så kan det ju hända att alla positiva kommentarer faktiskt är befogade. Just så är fallet med våra sydliga grannar i VOLBEAT, vilka denna kväll intog ett fem månader före konsertdatumet utsålt Nöjesfabriken i Karlstad. Nämnas bör att gruppen hade spelat på nattklubben en gång tidigare, år 2006, och då inför en betydligt skralare publikskara (vissa säger att rörde sig om 20-30 skallar, andra ett hundratal)"
Den månghövdade folkmassan i kombination med faktumet att biljetterna tog slut väldigt snabbt fick pessimisten i mig att fundera lite. Hur många hade egentligen införskaffat en plåt för att se ett band vars musik de verkligen gillar och hur många "råkade" befinna sig i lokalen mer eller mindre endast för att det rör sig om en relativt stor spelning av ett hett band på uppgång? Väldigt glädjande nog visar det sig att den förstnämnda sortens personer är i solklar majoritet denna fredag. Detta står glasklart redan i och med att kvartetten går upp på scen och drar igång "Guitar Gangsters & Cadillac Blood". Röjet i åskådarhavet är enormt och folk hänger på och sjunger med från första sekunden då Michael Poulsen öppnar käften. Ett par låtar (ja, rentav MINUTER) längre in i setet står det klart att aftonen skulle komma att bli rena promenadsegern för danskarna. Galet vore det ju annars, då detta gäng mer eller mindre har allt som krävs för att lyckas. Bra låtar, ett (till åtminstone större delen) personligt sound, en karismatisk och passionerad sångare och, inte minst, ett sjujäkla hålligång på scen samt en föredömlig publikkontakt.
Poulsens mellansnack är på en och samma gång jordnära, charmigt och underhållande. Till och med när han får publiken att vråla "fuck you" riktat till de individer som ligger bakom lagen rörande de ofta alltför låga ljudnivåerna får han det att kännas äkta och helrätt, vilket det i sanningens namn även var. Annars finns det inget att klaga på vad det gäller själva ljudet under framträdandets gång, det är tungt och ösigt och samtliga musiker hörs perfekt. Den smått ultimata blandningen av metal, rockabilly och country som presenteras tar mig, och MÅNGA andra, som väntat med storm och detta måste lugnt sägas vara en av de allra främsta föreställningarna jag har fått nöjet att uppleva på bra länge i Karlstad. Ska jag gnälla lite på något så får det bli att "Mary Ann's Place" inte känns riktigt lika helgjuten utan Pernille Rosendahls (SWAN LEE) gästsång, men det får man ta, en bra version blir det ändå.
Annars är det bara att konstatera att man efter avslutningen med den lysande "Still Counting" står där med ett brett leende på läpparna och VOLBEAT är utan tvekan ett band med framtiden framför sig vilket förtjänar alla framgångar de kan tänkas få. Hypen är i allra högsta grad befogad och detta är en bokning på årets Sweden Rock Festival som absolut inte får missas!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
