Ghost - Liverecension från Göteborg
GHOST
Göteborg, Lisebergshallen 11/11-2015
Betyg: 7/10
Jag har bara sett GHOST live vid ett tillfälle innan, som förband till FOO FIGHTERS på Nya Ullevi i somras – ni vet konserten då Dave Grohl snubblade av scenen på bästa Papphammarmanér och bröt foten för att sedan bli hyllad som en hjälte då han genomförde kvällen sittandes på en stol (fast både Dave Grohl och resten av FOO FIGHTERS sa att spelningen skulle genomföras vid annat tillfälle och somliga ur publiken åkte hem – nej, jag är inte bitter).
Det var dock omöjligt att bilda mig en uppfattning om GHOST som live-akt eftersom ljudet på Nya Ullevi som vanligt var under all kritik, plus att jag med min ståplats hamnade ruggigt långt bak.
Tacka vet jag sittplats på Lisebergshallen!
GHOSTs debut ”Opus Eponymous” lämnade mig oberörd sånär som på toppspåret ”Ritual”. Uppföljaren ”Infestissumam” gjorde mig dock småvarm och senaste släppet ”Meliora” håller jag som en stark kandidat till årets album. GHOST verkar dela min uppfattning då låtarna från det nya albumet dominerar setlisten, faktum är att bara ”Deus In Absentia” saknas, vilket i sig är lite synd då det är min favorit.
På skiva är GHOSTs ljudbild rejält tillbakalutad, på gränsen till försiktig – det är nästan så att morsan skulle stå ut en hel låt. Skönt som bara den tycker jag, det särskiljer dem dessutom från övriga genrekollegor. Live är det tungt som bly, ”From The Pinnacle To The Pit” och ”Cirice” är elektriska urladdningar av samma karaktär som fick det att vattnas i munnen hos Victor Frankenstein.
Inledande ”Spirit” sätter igång publiken med sitt spöksyntsvibrato och i skydd av mörkret intar The Namless Ghouls scenen och uppbådar ett vackert tunggung. När det är dags för sången uppenbaras Papa Emeritus III i ett hav av vitt ljus – kul, spöklikt och läckert. Sedan följer redan nämnda ”From The Pinnacle To The Pit” och ”Ritual”. En sådan stark öppning får till och med mig att vakna till en regntung onsdagskväll i november.
Vid det här laget har du nog sneglat på betyget och undrar säkert varför det inte speglar det jag skrivit hittills. Det finns två enkla anledningar till det. Mellansnacket och scentempot.
Jag förstår att GHOSTs medlemmar vill vara lite hemliga och mystiska, det säljer skivor och konsertbiljetter, ihop med hög musikalisk kvalité och skickligt spelmannaskap i live-sammanhang givetvis. De har dessutom byggt hela sin image på något slags inverterat katolsk-sataniskt budskap, i all sin allvarlighet. Men att Papa Emeritus III scenprat framförs på engelska med någon form av fiktiv sydländsk brytning får mig att höja på ögonbrynen. Papa upplyser oss om att hans bror Emeritus II verkar ha pratat en del svenska med den svenska publiken, men det är inget han tänker ägna sig åt. Den vackra akustiska tappningen av ”Jigolo Har Megiddo” samt ”Monstrance Clock” föregås båda av förklaringen att de egentligen handlar om ”fucking” och Papa Emeritus III undrar om vi ”like to fuck?”
Är det ett skämt? Ska det vara med glimten i ögat? Jag har svårt att få ihop det. Dessutom har jag hört ett antal udda förklaringar som anledning till brytningen – ”Han ska ju vara antipåven, påven är ju från Italien. Så det är en italiensk brytning fattaruvälpucko!”
Vatikanen må ligga i hjärtat av Rom, men pontifikatet har inte innehållits av en italienare sedan -78 (jag vet att det där lät nedlåtande, men whatever.)
Ju längre konserten fortlöper, desto längre tid verkar det gå mellan låtarna.
”He Is”, scenen släcks, en minuts väntan på nästa låt.
”Absolution” (kvällens höjdpunkt), scenen släcks, en minuts väntan på nästa låt.
”Mummy Dust”, scenen släcks, en minuts väntan på nästa låt - ni fattar grejen, omständigt värre. Inför ”Jigolo Har Megiddo” kånkas det fram ett par ljuskandelabrar som får stå kvar exakt låten ut innan de bärs bort igen. Vad jag kan se verkar lågorna vara av den batteridrivna varianten. Kusligt värre… Det är kanske säkerhetsföreskrifter bortom bandets kontroll som ligger till grund för det, vad vet jag. Tid tar det i varje fall.
Med så bra förutsättningar som GHOST har och med en sådan stark öppning på kvällen blir mitt helhetsintryck mer än lovligt kantstött. Det verkar dock på publikreaktioner och övriga recensioner från kvällen som att jag är relativt ensam om min uppfattning. När GHOST spelar låter det ruggigt bra, särskilt låtarna från ”Meliora” som fungerar ypperligt live. Det kan vi vara överens om.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
