7 supergrupper som faktiskt funkade

Supergrupper är ett märkligt fenomen. På pappret låter det ofta oslagbart – stora namn, starka meriter och en samlad erfarenhet som få andra band kan matcha. Men verkligheten ser inte alltid lika självklar ut. För när allt kokas ner handlar det fortfarande om låtar – och kemi. Och det är just där många faller.

Men ibland fungerar det. Ibland klickar det på riktigt.

Här är sju exempel där det faktiskt blev mer än bara ett projekt.

Damn Yankees

Ett skolboksexempel på hur det ska göras. Med Ted Nugent, Jack Blades och Tommy Shaw i spetsen fanns det både tyngd och låtskrivande på hög nivå, och med Michael Cartellone bakom trummorna blev helheten komplett. Debuten sålde multi-platina och levererade flera låtar som fortfarande håller, och även uppföljaren visade att det inte var en tillfällighet. Projektet blev relativt kortlivat när medlemmarna gick vidare, men de hann lämna ett tydligt avtryck.

Audioslave

När medlemmar ur Rage Against the Machine slog sig ihop med Chris Cornell fanns det alla förutsättningar för något stort. Debuten blev en massiv framgång och satte tonen direkt – det här var mer än bara ett sidoprojekt. Kombinationen av groove, tyngd och Cornells röst gav bandet en egen identitet. Tre album senare tog det slut 2007, men de hann etablera sig som något helt eget.

Them Crooked Vultures

Josh Homme, Dave Grohl och John Paul Jones. Redan där är ribban satt. Resultatet blev ett självbetitlat album som mottogs väldigt väl och till och med gav en Grammy. Trots det kom aldrig någon uppföljare, vilket gör att projektet i efterhand nästan känns ännu mer intressant – vad hade kunnat bli om det fortsatt?

Chickenfoot

Sammy Hagar, Joe Satriani, Michael Anthony och Chad Smith skapade ett band som kändes både avslappnat och träffsäkert. Här handlade det inte om att uppfinna något nytt, utan om att göra det man gör bäst – riktigt bra. Två album med starkt mottagande och en tydlig livekänsla räckte för att visa att kemin fanns. Projektet ebbade ut när andra åtaganden tog över, men lämnade ett stabilt intryck.

Black Country Communion

Med Glenn Hughes och Joe Bonamassa i centrum – och med Jason Bonham bakom trummorna – fanns det en tydlig musikalisk riktning från start. Bandet levererade fyra album på kort tid och fick stark respons från både fans och kritiker. Samarbetet pausades efter interna slitningar, men har återupptagits i omgångar. Ett projekt som visar att klassisk hårdrock fortfarande kan göras med både tyngd och kvalitet.

Mr. Big

Med musiker som Billy Sheehan och Paul Gilbert i startuppställningen fanns det gott om både meriter och förväntningar. Mr. Big hade alla ingredienser som ofta förknippas med en supergrupp – teknisk briljans, starka namn och ett tydligt avtryck redan från början. Genombrottet kom snabbt, inte minst med “To Be With You” som toppade listor världen över. Men det som verkligen gör bandet intressant är att de lyckades kombinera skicklighet med låtar som faktiskt nådde ut. Inte bara ett all-star-projekt – utan ett band som fungerade på riktigt.

Velvet Revolver

Tidigare Guns N' Roses-medlemmar tillsammans med Scott Weiland skapade snabbt ett enormt intresse. Debuten Contraband blev en stor framgång och visade att det gick att bygga något nytt, snarare än att bara leva på gamla meriter. Uppföljaren nådde inte riktigt samma nivå och interna problem tog över, men under en period var de precis så starka som man hoppats.

Vilken supergrupp tycker du funkade bäst?

Vi har satt ihop en spellista med tre låtar var av samtliga sju band. Lyssna på Spotify.

Johan Engström