Ett rymdskepp kommer lastat med hårdrock
I rymden kan ingen höra dig skrika.
Men growla då?
Sedan hårdrockens begynnelse har stjärnhimlen inspirerat till hisnande tankeflykter och gränsöverskridande projekt.
Har man gått ut grundskolan med fullständiga betyg vet man vem Pythagoras är. Precis så, ett grekiskt snille som ville slå i oss att kateter har med trianglar att göra och inte krassliga kissblåsor. (Stephen Merchant täljer för övrigt ståuppguld av det här - "jag hade bara tid att mäta två av sidorna på triangeln och nu behöver jag veta längden på den tredje".) Om man utgår från att geometri inte är ett afrodisiakum - och det gör man rätt i - är det begripligt varför Pythagoras också riffade fram en musikteori som skulle kunna vara underlag för ett konceptuellt trippelalbum av YES: teorin om sfärernas harmoni som postulerar att det matematiska förhållandet mellan himlakropparna utsöndrar musik och kan transponeras till översinnlig tonkonst.
Kokobäng? Tja, kanske. Fast inte är det tossigare än vad många andra musikaliska rymdäventyrare gycklat ihop genom åren. Från jazzlegendaren Sun Ra som påstod sig vara från Saturnus och spelade in skivor med namn som "Space is the place" och "Cosmic tones for mental therapy", till den new age-spirande rymdbotanikern Thomas Di Leva.
Moderskeppet till den moderna rymdrocken är HAWKWIND, som för hårdrockare är "bandet Lemmy spelade i". Som de intergalaktiska utvandrarna i Harry Martinsons "Aniara" drev HAWKWIND allt längre ut i det outforskade kosmos. Skivan "Space ritual" marknadsfördes som "åttioåtta minuter av hjärnskada" och liveshowerna var hallucinogena hotspots. "Vi tog lsd, och resan utåt var också en inre resa, antar jag", förklarade rymdcowboyen Dave Brock i en intervju med The Guardian. Det finns många kontextuella krokar att hänga upp HAWKWIND på - hippierörelsen är en - men den som lägger sig som en solförmörkelse över alla andra är rymdkapplöpningen. HAWKWIND bildades 1969, samma år som USA kunde landsätta Neil Armstrong och Buzz Aldrin på månen.
Alltsedan dess har föreställningarna om det utomjordiska kittlat fantasin hos oherrans massa musiker. Science fiction som genre har tjänat som bärraketer för kreativiteten för band som RUSH, ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA, VOIVOD, NOCTURNUS, GAMMA RAY, liksom Arjen Lucassens pyramidala rymdoperor i AYREON och STAR ONE. Att det också finns något komiskt i det kosmiska har Devin Townsend visat med all önskvärd tydlighet med "Ziltoid the Omniscient", som på bästa Ed Wood-manér handlar om en marsian som beger sig till jorden på studieresa för att hitta den ultimata koppen kaffe. Är inte det knarkigt nog kan man plurra ned i ett av de maskhål som öppnar sig på MASTODONs "Crack the skye". För att hänga med i berättelsen måste man ha dimljusen på i huvudet och vara lika skärpt som om man spakade sig genom ett asteroidbälte i ett arkadspel.
Nu är yttre rymden inte bara en terräng för fantastiska äventyr och galopperande galenskaper. Flera metalband, som LIMBONIC ART, SAMAEL och INQUISITION, har insett att universum är en hotfull evighet av mörker och meningslöshet. Kom igen, vad är mer metal än ett svart hål, som med Wikipedias ord är "en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljuset, kan övervinna kroppens gravitation"? Kålsuparna som skrev Bibeln gjorde ett tappert försök med Satan, och J.R.R. Tolkien kan åtminstone få plocka på sig en nyckelring från prisbordet för sin sinistra skapelse Sauron, men verkligheten vinner ändå en promenadseger över fiktionen i ren och skär ondska.
Som sagt, i rymden kan ingen höra dig skrika.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Tio bästa metalalbumen med rymdtema
1. MASTODON: "Crack the skye"
2. ARCTURUS: "The sham mirror"
3. INQUISITION: "Ominous doctrines of the perpetual mystical macrocosm"
4. THE LORD WEIRD SLOUGH FEG: "Traveller"
5. AYREON: "Into the electric castle: A space opera"
6. THE SWORD: "Warp riders"
7. GAMMA RAY: "Somewhere out in space"
8. VOIVOD: "Killing technology"
9. STAR ONE: "Space metal"
10. BAL-SAGOTH: "Atlantis ascendant"
Vilka skivor saknar ni i listan?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
