Andrea Cantarelli - Labyrinth
Italienska power metal-bandet Labyrinth bildades redan 1991 och släppte
sin första skiva "No Limits" 1996, men har ändå fått leva i skuggan av
genrekollegor som HammerFall, Edguy och landsmännen i Rhapsody.
Bandet består idag av Roberto Tiranti (sång), Andrea Cantarelli (gitarr),
Mattia Stancioiu (trummor), Cristiano Bertocchi (bas), Pier Gonella (gitarr)
och Andrea "Mc" De Paoli (keyboards), men har tidigare inkluderat t.ex.
Fabio Leone (sång, Rhapsody) och Olaf Thörsen (gitarr, Vision Divine).
Labyrinth är nu aktuella med sin femte fullängdare "Freeman" och
bandets gitarrist Andrea Cantarelli var vänlig nog att ta sig tid att svara
på Metalcentrals frågor.
Eftersom Labyrinths karriär sträcker sig hela 14 år tillbaka i tiden och de
hunnit göra en handfull skivor känns det naturligt att fråga hur Andrea
Cantarelli ser på bandets musikaliska utveckling och hur han jämför nya
skivan "Freeman" med bandets tidigare album.
-Jag tycker att bandet har växt upp. Vi använder fortfarande samma
musikaliska element som på tidigare skivor, dvs fart, melodi, aggressiva
partier och progressiva partier, men på ett annorlunda och mer moget
sätt.
Nu är våra låtar mer lättlyssnade än de var förr. Det är ett av bandets
huvudmål. Med "Freeman" hoppas jag att folk kan förstå vad Labyrinth
verkligen är.
Vi går över till att diskutera texterna på "Freeman" och Cantarelli
utvecklar ämnet.
-Det vi vill förmedla är hur viktigt det är för bandet att vi får vara fria,
speciellt när det gäller att göra musik. Vi är trötta på att kategoriseras
som ett power metal-band. Jag tycker att vi är mer än så och på nya
skivan kan man höra det. Vi skriver texter utan gränser och försöker
undvika de typiska power metal-klichéerna. "Freeman" är inte ett
regelrätt konceptalbum, men huvudtemat är frihet. Vi skriver om våra
idéer och om olika teman som krig, terrorism, religion och mycket mer.
På omslaget till "Freeman" ser man en docka med händerna i ett
handfängsel, vilket fick mig att vilja veta mer om historien bakom.
Vad vill bandet egentligen säga med detta?
-Jag ser det som att dockan representerar en "icke-freeman".
Det är en intressant kontrast. Om du har sett videon till låten "L.Y.A.F.H."
kanske du bättre förstår vad jag menar.
Nej, den har tyvärr inte undertecknad sett ännu, men det skulle
onekligen vara intressant. Innan vi lämnar ämnet "Freeman" och går
vidare ber jag mitt intervjuoffer berätta om hur lång tid det tog att göra
skivan.
-Vi började skriva låtarna under slutet av "Banzai-turnén" i Asien i
maj/juni. Vi blev klara med skivan i december, så det tog alltså ett halvår
ungefär.
Vilken är höjdpunkten i Labyrinths karriär så här långt?
-Jag hoppas mycket på nya skivan, men hittills tycker jag nog att det var
att spela i Peking 2004 som det första europeiska metalbandet sedan
1989.
Var finner ni inspiration till låtskrivandet? Vilka är era musikaliska
förebilder?
-Självklart lyssnar vi mycket på heavy metal och hårdrock, särskilt band
i den gamla skolan. Vi gillar också nyare band som In Flames och
Soilwork, men vi lyssnar på olika sorters musik; The Police, Pink Floyd,
jazz/fusion, progressivt, keltisk musik och mycket annat.
En ny skiva med Labyrinth är ute (releasedatum 4 mars). Så vad händer
nu? Turné? Ett Sverigebesök, kanske? Cantarelli berättar att Labyrinth
ska börja turnera i slutet av mars och att de kommer att inleda med
några gig i hemlandet. Sedan blir det troligen en Europaturné, några
festivalspelningar till sommaren och ytterligare en Asienturné, men inga
datum är fastställda.
Några Sverigespelningar verkar inte aktuella just nu, men Cantarelli
hoppas få komma till Sverige en annan gång.
Från denna blick in i framtiden hoppar vi tillbaka lite i tiden.
Under en period använde sig Labyrinths medlemmar av artistnamn.
Som exempel kan nämnas att mitt intervjuoffer kallade sig för
Anders Rain. Inför fjärde skivan "Labyrinth" (2003) var dock
artistnamnen borta och istället presenterade de sig med sina riktiga
namn. Cantarelli förklarar:
-Det var faktiskt till stor hjälp för oss att vi ändrade våra namn.
Vi kommer ju från Italien och under det tidiga 90-talet var det svårt för
oss att få skivkontrakt. Förr brydde sig inte folk om metalband från
Italien, men nu är det helt annorlunda. Dessutom är vi stolta över våra
riktiga namn, så därför bytte vi tillbaka igen.
Slutligen får Cantarelli chansen att säga några väl valda ord till
Metalcentrals läsare.
-Vi vet att svenska metalfans är väldigt öppensinnade när det gäller band
och musik. Jag hoppas ni kan uppskatta vårt nya album och självklart
hoppas jag få möta er så snart som möjligt. Vi spelade på en svensk
festival för några år sedan (Motala Metal Festival, reds anm) och det var
en fantastisk upplevelse. Tack så mycket! Stay heavy and take care!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
