Björn "Speed" Strid - Soilwork
Det är ett av landets flitigaste band som nu släpper sin sjätte platta sedan
debuten "Steelbath Suicide" som kom 1998. Dessutom turnérar bandet
flitigt runt om i världen och ska tillsammans med Dark Tranquillity,
Hypocrisy och Mnemic ut på en omfattande USA-sväng under våren.
Lägg därtill en del festivalspelningar under sommaren.
Ingen rast och ingen ro för Soilwork alltså och sångaren
Björn "Speed" Strid som på senare år har haft möjlighet att leva på sin
musik.
- Vi kan i stort sett leva på detta. Det går bra. Visst, när vi inte är på
turné kan det ju vara lite knapert ibland men det är helt okej.
Jag tycker att det är bättre än ett vanligt jobb och så får jag göra det jag
tycker bäst om.
Jag kan tycka att det skulle bli jobbigt att tjäna sitt levebröd på sin
passion. Riskerar det inte att ta det roliga ur det om det känns mer som
ett jobb?
- Det är klart att man är rädd för att det till slut ska kännas alltför mycket
som ett jobb. Men så länge man har så mycket inspiration och så kul som
vi har så tror jag inte att det kommer att hända. Det är klart att man
börjar bli lite för världsvan när man spelar flera gånger på samma ställe
och man inte reagerar med ett "wow!" längre. Men man ser det på ett
litet annat sätt och det är trots allt en jävla kick i tillvaron.
- Att leva det här rock n' roll livet det är ju vad det är. Det är inte direkt
glamoröst men för mig är det ändå världens bästa jobb ändå.
Att inte behöva ha ett inrutat liv och utan rutiner. Visst, turnéer är ju en
sorts rutin i och med att man spelar samma tid varje kväll och det är
soundcheck och sånt men så händer det ju så mycket saker runt omkring
som gör det så intressant.
Vad anser du höjdpunkten hittills har varit under dessa år med Soilwork?
- Det är klart att första gången vi fick reda på att vi skulle åka till Japan
var helt fantastisk. Det är verkligen en helt ny värld.
- Och när vi spelade på Wacken Open Air inför 20.000 i publiken.
Det är en helt knäpp känsla alltså. Det är något som bara tar över en
liksom. Och det är omöjligt att vara den vanlige Björn på scen i en sådan
situation. Man går in i någon sorts roll. Men man färgar det ändå lite med
sin personlighet. Man befinner sig i en slags glaskupa.
Man blir lätt beroende av den här kicken man får då. Och det är jag
också lite nojig för och tanken slår mig att "vad skulle jag göra om jag
inte hade musiken". Men på något sätt skulle jag nog hålla på med musik
så att jag får den ändå.
Texter som deklaration
Texterna till nya given "Stabbing the Drama" är helt och hållet skrivna av
Björn och behandlar ämnen som han egentligen inte vill prata om.
I korta drag går det ut på att han haft en period i livet som varit mycket
tung att genomleva. Idag har han det dock hur bra som helst säger han
men kände ändå att han var tvungen att skriva av sig upplevelserna på
den här skivan.
- Det är nog de mest personliga texter jag har skrivit. Och det är en hel
del grejer jag har lagt bakom mig. Man kan väl sammanfatta det som att
jag gick igenom fem rätt tuffa år på det personliga planet och det var
mycket som jag ville få ner på papper. Erfarenheter av vad jag skulle ha
gjort och vad jag inte skulle ha gjort. Texterna jag fick ner på papper är
som en stark deklaration.
Har du några andra textförfattare som du har som förebild eller hjältar i
textskrivarsammanhang?
- Ja du det var en bra fråga. Det har jag aldrig tänkt på faktiskt.
Jag är nog inte inne på de här extremt djupa textförfattarna.
Det kan vara kul ibland när det är sådär riktigt lökiga texter fast som är
gjorda på ett riktigt bra sätt. Jag gillar ju David Coverdale i Whitesnake
fast det är en helt annan grej mot vad jag gör. Men jag diggar hans
texter som fan alltså eftersom de är rakt på sak utan en massa
metaforer. Jag tycker också att det är kul när man ser hur folk behandlar
språket på ett bra sätt.
Ser du på ditt musik- och textskapande som ett konstnärskap?
- Jag har aldrig sett det som någon konstnärlig verksamhet utan jag
skriver om vad jag känner, ser och upplever. Det är svårt det där.
Jag ser mig inte som en konstnär utan som en helt vanlig människa som
ventilerar mina tankar genom texterna i ett rockband. Det är inte fråga
om prosa eller lyrik.
- Jag får mycket e-post som berättar om att musiken och texterna vi
skriver hjälper folk i deras vardag. Och det är ju helt fantastiskt.
Det är sånt som får mig taggad att vilja fortsätta. Det är en kick att
känna att man gör någonting viktigt!
Med en ny skiva i bagaget som innehåller modern melodisk metal med
klar potential att yngla av sig i ett par rejäla singelsuccéer och ett
turnéschema som är digert så undrar man ju om inte Soilwork när en
dröm om att slå riktigt stort. Musikaliskt skulle gruppen idag passa
utmärkt på den scen som ibland kallas New Wave OF American Metal där
band som Shadows Fall, Lamb Of God och Dry Kill Logic idag är stora
namn. Och visst håller Björn med lite grann när jag frågar om inte
drömmen är att bli riktigt stora.
- Det är klart att man vill slå igenom. Sen så kan det ju fara iväg lite väl
snabbt också. Man är lite nojig för att bli för stor också.
Men det tror jag inte att vi kommer att bli. Vi kommer ju aldrig att sälja
lika mycket som Linkin Park till exempel. Men vi skulle gärna slå igenom
så pass att vi når de människor uppskattar Soilworks musik fast som inte
har hört oss än. Det är en liten mission det där.
Vi vill nå ut till dem som skulle ha nytta av vår musik i vardagen.
Var skulle du positionsbestämma Soliworks karriär just nu?
- Vi har ju gått den långa vägen och jag tror att det är hälsosamt för vi är
starkare än någonsin. Vi har ju haft en del problem med medlemsbyten
och annat men just nu är vi jäkligt taggade med denna skiva i bagaget.
Och alla står bakom oss som skivbolag och så. Men det har varit en
ganska lång resa och jag tycker att vi blivit bättre och bättre för varje
platta som var och en tagit ett steg upp så att säga.
Det känns helt enkelt jävligt trevligt just nu faktiskt.
Ut på vägen igen
Även om Soilwork genom åren varit ute på vägarna långa perioder så
har hemlandet ofta blivit rejält förbisett. På sin höjd har ett par tre
spelningar på svensk mark blivit av i samband med tidigare släpp.
Ett lyxproblem kan tyckas men det finns en önskan hos bandet att få
spela på hemmaplan. Och planerna finns på att ta en sväng runt landet
under hösten.
- Vi börjar i USA i april med Dark Tranquillity, Hypocrisy och Mnemic.
Det blir vår första turné som huvudband. Det är ett trevligt paket med
goa gubbar som fan. Sen blir det ju festivalerna i sommar och sen en
Europaturné och sen vidare till Japan och Australien. Det är ett väldigt
späckat schema.
- När det gäller Sverige har vi ju kört den här vanliga svängen runt
Malmö, Göteborg och Stockholm plus en festival i Sandviken tror jag det
var. Så man kan inte påstå att vi spelat mycket här hemma.
Men jag skulle gärna göra en Sverigesväng faktiskt. För det har ju växt
enormt här med just hårdrock både spelningsmässigt och i media.
Det har ju fått ett helt annat utrymme. Det verkar växa upp en helt ny
generation nu med ungar som lyssnar på metal. Och det är kul att se att
det inte bara handlar om listmusik. Och dessutom verkar det finnas
scener att spela på nästan var som helst i landet. Så kanske kan vi få in
några Sverigespelningar i september eller oktober, avslutar Björn utan att lova något närmare.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
