Annons

Blaze Bayley har hittat formen

Första gången jag såg IRON MAIDEN var 1998. Då hette frontmannen Blaze Bayley och senaste skivan "Virtual XI" prydde skivbutiksdiskarna. Vad få, om någon, visste var att Blaze bara några månader senare skulle komma att ersättas av nygamle
Bruce Dickinson.
Där och då tog Blaze historia en vändning. En vändning kantad av skivbolagsstrul, bandbyten och inte minst en personlig tragedi. Likväl är den numera 46-årige britten vid gott humör när jag träffar honom för en pratstund i Västerås några timmar innan konsertstart.

Till att börja med gratulerar jag till framgångarna med "The Man Who Would Not Die", den första skivan under namnet BLAZE BAYLEY. Blaze är nöjd med resultatet, som spelats in på den egna etiketten Blaze Bayley Recordings (SPV valde att inte förlänga kontraktet efter "Blood and Belief"). Han påpekar att skivan fortfarande känns fräsch och att de ännu inte spelat alla låtar live."Serpent Hearted Man" har till exempel nyligen lagts till i setlistan och fler låtar väntas testas. Samtidigt finns det långtgångna planer på en uppföljare som förhoppningsvis ska nå skivköparna i februari nästa år. Den nya konstellationen verkar fungera bra.

Men istället för att fortsätta fokusera på nuet ber jag Blaze ge sin syn på den turbulenta tiden efter MAIDEN. Till skillnad från vad många hävdat står Blaze fast vid att det aldrig rörde sig om några egentliga bandproblem. Snarare handlade det om en grupp individer som drog åt olika håll. Samtidigt var Blaze själv inte helt i balans. Den ständiga påminnelsen om tiden i IRON MAIDEN påverkade både honom och andra.
- Den första tiden efter IRON MAIDEN var en mörk tid. Jag kände mig väldigt ensam.
En del av låtarna som finns med på "Silicon Messiah" var dessutom ämnade för en tredje IRON MAIDEN-skiva.

Men så blev det alltså inte. Blaze verkar dock ta det avslutade IRON MAIDEN-kapitlet med jämnmod och återkommer vid ett flertal gånger till hur mycket han lärde sig av samarbetet med, framför allt, Steve Harris. Ett samarbete som smittat av sig på arbetsordningen i BLAZE BAYLEY.
- Idag är vi fem personer som står enade under namnet BLAZE BAYLEY och vi gör allting tillsammans. Alla kommer med idéer som vi kollektivt tar ställning till. Precis som i IRON MAIDEN. Det är väldigt kreativt.

Nystart för frontmannen Blaze
I samband med vad Blaze beskriver som en "fresh start", beslutade han, i samråd med övriga medlemmar (brödraparet Nico och David Bermudez, Jay Walsh och Larry Paterson) om att byta namn från BLAZE till BLAZE BAYLEY.
- Jag ville egentligen redan från början använda BLAZE BAYLEY, men de som jag spelade med då ville inte ställa upp på det.
Bandnamnet BLAZE blev till ett ganska stort problem.
- Genom åren har jag stött på många människor som när de träffat mig sagt: "Blaze Bayley, vad gör du nuförtiden?" När jag då svarat att jag har ett band som släppt flera skivor frågar de: "Vad heter ni då?"  "BLAZE", svarar jag. "Har jag aldrig hört talas om" har då svaret blivit. Det känns inte så lyckat.

Jag påpekar dock att Blaze skivor, oberoende av namn, fått överhängande bra recensioner. Han instämmer, men menar samtidigt att det inte spelar någon roll vad kritiker tycker. Först och främst handlar det om att tillfredställa honom själv (och medmusikanterna) och så fansen förstås.
- Utan fansen inga spelningar, konstaterar han kallt.

Och det är genom flitigt turnerande bandet får en inkomst, inte genom att sälja skivor.  Fildelning och illegal nedladdning jämställer Blaze med att lyssna på radio och handlar främst om konsumentupplysning. Det vill säga att man lyssnar på musiken, för att sedan ta ställning till ett eventuellt köp.

Erfaren frontman
Blaze har 25 års erfarenhet som frontman i olika konstellationer. Onekligen måste en hel del ha hänt genom åren, men vilken är den största skillnaden mellan Blaze då och Blaze nu?
- Jag trodde tidigare att jag var en sångare och frontman. Idag är jag en sångare och en frontman.

De som har läst tidigare intervjuer med Blaze vet att han har Ronnie James Dio som sin största inspirationskälla. Någonstans har jag också läst att Joe Lynn Turner ska ha influerat honom. Blaze skrattar åt påståendet.
- Joe Lynn Turner? Han har inte influerat mig. Hans röst är ljus och har en nästan feminin karaktär. Jag respekterar honom, men sångare som jag gillar är män. Dio är en man som fortfarande inspirerar. Bon Scott likaså, även om han inte lever längre.

Rent musikaliskt kommer inspirationen från flera håll dock. Blaze uppehåller sig inte vid någon specifik genre utan säger sig gilla lite av varje, inte minst klassisk musik och körmusik. Men givetvis är det heavy metal som han ständigt återkommer till. Ett nytt band som han fattat tycke för är australiensiska AIRBOURNE.
- AIRBOURNE ger mig det som AC/DC inte längre ger mig. Tyvärr missade jag deras turné förra året eftersom jag jobbade.

Texterna viktiga
För den som sett BLAZE BAYLEYs spelschema kommer inte ordet jobb som någon överraskning. Han verkar ständigt vara turné. Men det är inget som verkar bekomma honom eftersom musiken är hans liv. Och texterna förstås. För textförfattande är en viktig del av BLAZE och BLAZE BAYLEY, vilket knappast kan ha undgått någon som tagit del av lyriken.
- Texterna är viktiga för oss i bandet och visst vill vi att de ska betyda någonting. Att de ska ha en innebörd istället för att handla om att ligga med den och den tjejen. Om vi dessutom får våra lyssnare att fundera och resonera kring texterna är det självklart positivt.

Vad inspireras du av?
- Livet i stort. Galenskap, tragedier och filmer. GLADIATOR är en film som betytt mycket för oss i bandet och som inspirerat till vårt skapande.
När jag hör om den filmiska inspirationen kommer jag att tänka på låten "Samurai" från senaste skivan. Bygger den också på filmiska referenser, frågar jag? Blaze förklarar:
- "Samurai" handlar snarare om att välja sitt liv. Att hänge sig åt det man vill göra, vad än det kommer att kosta. Något som är främmande för många människor.

Många av texterna är en reaktion på det rådande tillståndet i världen, men Blaze är noga med att påpeka att det är hans uppfattning om världen och dess tillstånd. Han gör med andra ord inga anspråk på att framföra den universella sanningen.
Hela skivan "Tenth Dimension" är ett bra exempel på hur Blaze bearbetar sina tankar om det rådande världsläget.
- "Tenth Dimension" tar sin utgångspunkt i historien om Oppenheimer och det resultat som hans forskning ledde fram till.

Härpå följer ett resonemang om kvantfysik, tron på "the human spirit", själen och ett liv efter detta. Jag ska inte påstå att jag är med hela vägen men andemeningen är att nästa steg för vetenskapen är att hitta "the human spirit". Häri ligger en fara, likt den med Oppenheimer och atombomben, som handlar om kontroll. För den som kan kontrollera "the human spirit" har möjligheten att utpressa till att göra saker som den kontrollerande personen vill. Den här kontrollen finns på sätt och vis redan idag, menar Blaze.
- Du tror att du har frihet, men det är en illusion som du fått för att vara tyst.

Handlar det om någon form av mediekontroll?
- Media är någonting annat. Jag tror till exempel inte på nyheter. Nyheter är vad någon väljer att berätta för oss. Det är inte verkligheten, utan någons perspektiv på verkligheten.

Som med CNN och Gulfkriget.
- Ja, och som med valet av George W. Bush. Jag förutspådde utgången med "Tenth Dimension".

I samband med just "Tenth Dimension" och valet av George W. Bush ägde också 9/11 rum. Hur ställde du dig till det efterföljande kriget?
- Jag var inte för kriget, inte alls. Jag tycker inte att trupper skulle ha invaderat Irak, men det handlar ju om politik. Koloniseringen är orsaken till stora delar av den rådande problematiken. Och det är ett svårt problem att reda ut, eftersom det inte går att gå tillbaka och ändra historien. Du får leva med vad som skapats. Kuwait, till exempel, fanns inte innan Andra världskriget, utan är en imperialistisk kreation.

Men jag har läst att du stödde de brittiska trupperna i samband med invasionen och att du kunde tänka dig att åka till Bagdad och spela för dem.
- Det stämmer. Jag stödde både de brittiska och europeiska trupperna eftersom de bara gör sitt jobb. De styrs ju av regeringens beslut. Resan blev aldrig av eftersom ingen ville ha oss dit.

Du pratade tidigare om "the human spirit", själen och ett liv efter detta. Ser du dig själv som religiös?
- Nej, jag är en spirituell person.

Vad är skillnaden?
- Jag anser att alla religioner har många bra sanningar, men det finns ingen religion som berättar hela historien. 

Mer har inte Blaze att säga om det hela och jag märker att han börjat tröttna på mitt envisa frågande. Jag beslutar mig för att ställa en sista fråga om kvällens stundande spelning.
Vad kommer vi att få höra ikväll?
- Det hänger på fansen. Vi har inte bestämt låtlistan ännu. Jag vet att det är en del fans som ser flera spelningar, så vi försöker ändra om en del i setet.

Senare på kvällen ser jag en beslutsam kvintett kliva upp på Sigurdsgatan 25:s scen. Den blygsamma åhörarskaran utgör inga hinder för Blaze och hans mannar. De ger allt, som om det vore den sista spelningen på en lång turné. Den väldige frontmannen har pondus i såväl kropp som röst och lyckas i det närmaste att trollbinda publiken. Det känns nästan lite ledsamt att se den forne MAIDEN-sångaren kämpa så hårt inför en så liten, om än hängiven, publik.

Efter två timmar av tung musik, svett och hängivenhet kliver Blaze Bayley av scenen. Men det är inte hotellets varma säng som väntar. Inte än.  Istället går han fram till merchandisebåset, sätter sig ner och börjar skriva autografer, samt samspråka med nöjda fans. För tio år sedan var han sångare i ett av världens största band. Idag spelade han inför ett fyrtiotal personer i Västerås. Livet är hårt, men Blaze Bayley verkar inte klaga. 

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.