Down satsar på sig själva och sliter i motvind
Forna bandkolleger har mördats " åtminstone en av dem. Hemstaden har stormhärjats. Medlemmarna av DOWN har gått igenom ekluten och kommit fram till att det är i en hårdsatsning på den gemensamma orkestern framtiden ligger. Vad som en gång var ingen medlems huvudprioritet, är numera samtligas. Fråga Rex Brown. Eller visst ja " det har vi på Metalcentral själva redan gjort.
" DOWN handlar om konsertupplevelsen, om att du kommer och ser oss live. Efter det går du hem, lyssnar på plattan och tänker: "Fan, jag minns när jag såg dem spela detta live!" Vid det här laget har vi byggt upp en undergroundrörelse av fans, och det går framåt hela tiden. Fast det tar ett tag, det gjorde det även för det förra bandet jag var med i; PANTERA. Jag kommer att vara typ 75 bast när DOWN väl slår igenom!
DOWN-basisten Rex Brown är en energisk kille, som låter på en gång belåten, förväntansfull och otålig när han talar om sitt band och det skede av karriären man för tillfället befinner sig i. Men de positiva känslorna överväger. Senaste albumet "Down III: Over the Under" har fått ett positivt mottagande av både publik och kritiker, och det intensiva turnerandet världen runt " som fortfarande pågår för fullt " förefaller ännu år 2008 vara ett effektivt sätt att få beundrarskarans antal att expandera. I varje fall för DOWN.
" Vi vet att vi har en kärna trogna fans, ett brödraskap, och för varje ny konsert blir ytterligare några nya människor slagna med häpnad. Vi försöker helt enkelt sprida ordet så mycket vi kan. Och från och med nu blir det inga fler sidoprojekt, inte för någon av oss. Vi kommer enbart att ägna oss åt DOWN, och turnera med DOWN. Den kommande USA-turnén blir ganska omfattande, men efteråt skulle vi vilja komma tillbaks till Europa, kanske för några festivalgigs. Därifrån drar vi vidare till Sydamerika och Japan. Allt det här ser vi som en språngbräda, när vi kom över till Europa 2006 fick vi ingen marknadsföring och hade ingen platta ute " ändå sålde vi ta mig fan nästan ut överallt vi kom. Det var vid den tidpunkten det slog oss: "Skit, vi måste ju göra en ny platta." Så från augusti 2006 tog det oss nästan ett år att skriva" eller ja, i varje fall nära sex månader för själva skrivandet.
Biografin i ett nötskal
Resultatet " låt oss kalla den "Over the Under" för enkelhetens skull " släpptes alltså i september 2007. En tung och mäktig skiva som i stor utsträckning blickar bakåt mot hårdrockens tidigaste barndom och vars tyngd således inte enbart krossar sin lyssnare, utan även svänger intensivt under utförandet av nämnda krossande. Lyriken är mörk, aggressiv och bitvis bitter i sin skildring av exempelvis PANTERAs splittring, mordet på en viss Dimebag, sångaren Phil Anselmos kamp mot missbruksproblemen och orkanen Katrinas konsekvenser för bandets hemstad New Orleans. Så här ett halvår efter releasen sammanfattar Rex sin syn på albumet i relation till dess båda föregångare:
" Jag tycker den är mer sammanhängande. Den första skivan" ja, du vet hur DOWN startade.
Japp, men det är kanske ändå en god idé att sticka emellan med ett förklarande sidospår här. DOWN bildades i New Orleans 1991, då som just ett av de "sidoprojekt" som Rex alluderade på här ovan från ett gäng musiker som dåförtiden samtliga hade sina egna, mer högprioriterade band till vardags. Phil Anselmo huserade givetvis i PANTERA, trummisen Jimmy Bower i EYEHATEGOD, gitarristen Pepper Keenan i CORROSION OF CONFORMITY och den sistnämndes strängbändarkollega Kirk Windstein i CROWBAR liksom även dåvarande basisten Todd Strange. DOWN fick således namn om sig som en "supergrupp" då debuten "NOLA" (som i New Orleans, LouisianA) släpptes 1995 med sin tilltalande blandning av gammaldags groove och mer sentida metallskärpa. Åter till Rex:
" Allihop samlades i semestertider för att jamma i någons garage. Så första plattan består bara av demos de gjorde " det här var på den tiden "tape-trading" fortfarande förekom. De gav ut den, och 1998 bad de mig gå med. Jag kom dit och vi snodde ihop sex låtar " vid den här tiden sjöng PANTERA på sista versen. Så samlade vi ihop oss igen år 200... 1? Japp, det stämmer. Då hade vi alla dessa riff som vi bara satte samman och mixade, så av det blev det en ganska spretig skiva ("Down II: A Bustle in Your Hedgerow", 2002). Den här ville vi däremot skulle hänga samman. Vi har gått igenom ett helvete, och det ville vi skulle märkas. Och inte bara på en låt, utan man måste lyssna på dem allihop, se på dem som förkroppsligandet av arbetet vi lagt ner på den.
Fan vad jag är bra
"A Bustle in Your Hedgerow" " titeln är för övrigt tagen från texten till LED ZEPPELINs "Stairway to Heaven" " blev till skillnad från såväl första som senaste DOWN-skivan riktigt syrligt bemött av den samlade musikpressen. En kategori människor som basisten inte har mycket till övers för.
" De tillåter en bara att nå så mycket framgång de själva finner lämpligt, så de börjar med att ge en beröm för att sedan försöka dra ner en i dyngan. Det är likadant i USA som hos er. Metal Hammer" Inget annat än skit! Jag har inga kommentarer, förutom att allt vi försöker åstadkomma med våra intervjuer är att få folk att komma till konserterna, och därigenom kanske få fart på skivförsäljningen. Det sorgliga vore ifall någon 15-åring fick för sig att det som står i pressen är på riktigt.
Som mest frispråkig blir Rex då han får frågan vad han själv anser sig ha tillfört bandet DOWN.
" Jag har tillfört en hel extra dimension! DOWN hade aldrig ens någon basist innan de fick mig (!), och detta är exakt det sammanhang där jag passar in bäst. Om den saken innebär att jag är egotrippad, så OK. Men avlägsna mig från ekvationen, och alltihop skulle rasa samman.
Ett av de band DOWN turnerat med under de senaste månaderna är HEAVEN AND HELL, och nyligen publicerade tidningen Bass Player en intervju med nämnda bands basist Geezer Butler gjord av Rex själv. Något den sistnämnde helt naturligt själv tar upp som en av sina mest positiva erfarenheter på senare tid.
" Vid det här laget har jag turnerat med Geezer så många gånger att han känns som min kollega! Det skulle jag aldrig ha trott när jag var 13 år och lyssnade på 8-track-kassetter med BLACK SABBATH, med honom och så Ozzy eller Dio på sång...
Banjo on my knee?
För att återgå till huvudämnet DOWN så här på sluttampen: Som Rex förkunnade härovan har bandet från alla medlemmars synpunkt befordrats från hobbyverksamhet till heltidsprojekt " en liten sensation i sig, om man så vill. Betyder detta att väntetiden fram tills nästa DOWN-album kan tänkas bli kortare än de sju respektive fem och ett halvt år som passerade mellan platta ett, två och tre?
" Vi tar mer eller mindre en dag i taget just nu. Det finns alla möjliga sorters material som vi spelat in och skulle kunna använda när vi ville. Akustiska grejer" sammanlagt nog med material för tre plattor. Tills vidare avvaktar vi nog och ser åt vilket håll musikindustrin drar sig, men i det här bandet gör vi ändå precis det vi känner för att göra. Ifall vi tog med banjos, skulle vi få det att funka och det skulle bli tunga banjos! Men efter den här turnén måste vi verkligen samla ihop våra idéer, för kanske är det så att vi kan skriva låtar som är tio gånger bättre än de vi redan har. Kom ihåg: det finns inget annat band som gör det vi gör. Vi är inte stoner, vi är ingen "heavy metal super group". Vi är bara fem individer, vars influenser stammar från den äkta rockens era.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
