Kjetil Eggum - Red Harvest
- Det är inte lätt att vara norrman och försöka slå i Sverige, säger
Kjetil Eggum som trakterar gitarren i bandet och fortsätter, för jag vet
inte om det finns något band från Norge som haft enorm succé i Sverige.
Utan att låta som en sur gammal gubbe så tycker jag att vi har en sund
inställning i bandet om att vi aldrig kommer att erövra världen.
Men man måste först fråga sig vad det egentligen betyder med "att lyckas". Är det att tjäna massor med pengar eller att sälja massor med plattor?
Vi har sagt att det är att sälja tillräckligt med skivor så att vi kan åka
på turné och ha det lite bättre än förra gången, att det ska bli enklare
med transporter. Istället för liten buss kan man åka stor buss.
Eller att få möjligheten att ägna sig åt att spela in en platta under en
längre tid utan att behöva tänka på att ha ett jobb på sidan om.
Så det är det som är bra med att bli mer känd och sälja mer skivor men
samtidigt är vi i Red Harvest rätt nöjda med sakernas tillstånd just nu.
Vi har ju här hemma i Norge blivit betraktade som det eviga
undergroundbandet. I och med denna skiva är det nog slut på det.
Men vi kommer nog aldrig att bli något Dimmu Borgir eller Emperor när det
gäller försäljningen av skivor. Vårat mål att gå jämt upp så att vi kan
vara ute och spela i nya städer och göra nya skivor.
Red Harvest har inte spelat i Sverige på nästan 11 år.
Detta trots att bandet turnerat flitigt i Norge och stora delar av övriga Europa. Kjetil är dock positiv när det gäller chanserna att få se Red Harvest
spela i broderlandet.
- Det skulle vara jävligt kul att spela i Sverige.
Vi var på en Englandsturné med svenska Insision för ett tag sedan och det var skitkul. Och nu har vi skaffat oss hjälp genom svenska Eldsjäl som
sköter all promotion i Sverige. Och dom gör ett väldigt bra jobb.
Vi fick ett helt uppslag i Close-Up Magazines senaste nummer också som var
väldigt bra.
Nöjda med litet bolag
Nocturnal Art Productions (NAP) heter det skivbolag som ansvarat för
utgivningen av Red Harvests fyra senaste fullängdare.
Bolagets grundare Tomas Haugen har ett förflutet i klassiska band som Emperor, Zyklon och Gorgoroth och via NAP så ger han ut skivor med bland annat Limbonic Art, Mindgrinder och Aeternus. Idel extrema band alltså. Förvisso har Red Harvest fått erbjudanden av större bolag med betydligt ansenligare storlek på kassakistan men de har ändå valt att hålla sig kvar hos NAP.
-Vi har alltid haft en bra relation med Tomas och det är jäkligt kul.
Vi hade faktiskt ett ganska stort kontrakt på gång med ett stort bolag men
vi sa att; nej vi blir kvar på Nocturnal Art. Det är mycket bättre där.
På gott och ont i och för sig men det är bättre att vara prioriterade på
ett lite bolag än ett stort. Om skivan inte skulle sälja så bra och man
ligger på ett stort bolag så kan man inte bli löst från sitt kontrakt på
en gång och det är en massa ekonomiska frågor hela tiden.
På ett litet bolag märker man ju hur det går på en gång.
Går det bra så får vi mer ekonomiska resurser och går det dåligt så får vi inte lika mycket att spendera.
När det var dags att skriva nytt material under 2003 så ställde sig
bandet helt enkelt i replokalen och började spela. Tidigare hade mycket
av komponerandet avhandlats direkt i studion med hjälp av datorer,
maskiner och annan digital utrustning. Resultatet av replokalsessionerna
blev dels mer organiska låtar med mer livekänsla men samtidigt så blev
låtarna paradoxalt mer brutala än någonsin. Och Kjetil är mer än nöjd
med resultatet.
- Det är alltid riskfyllt att sätta sig ner och bestämma att nu ska vi göra den tyngsta skivan vi någonsin gjort. Sånt visar sig eftersom.
För första gången på väldigt lång tid så gick vi in i replokalen och skrev låtar tillsammans och spelade in allt på kassettbandspelare och inte i en PC med digital inspelningsstudio. När vi gjorde på det sättet förut så presenterade man halvfärdiga låtar som vi repade in. Men nu hade vi en rolig period i replokalen istället med en mer rock'n'roll-attityd när vi skrev de här sångerna. Och det var jävligt kul, säger Kjetil.
Lärorik period
Egentligen skulle de ha gått in i studion redan i mitten av förra året men på grund av en jobbig Europaturné där allt gick fel så blev det inte dags att äntra den nyombyggda studion förrän i januari i år.
Dessutom kollapsade sågaren Jim Ivan Bergstens psyke och han blev tvungen att söka professionell hjälp. Hjärnan blev hans fiende, som Kjetil uttrycker det. Och det är därifrån skivans dopnamn kommer ifrån:
"Internal Punishment Program". Det är helt enkelt en beskrivning av hur psyket slår tillbaka mot sin egen värdkropp. Idag mår Jimmy bra tack vara vård, terapi och medicinering. Men erfarenheterna från denna period använde han för att skriva texterna till skivan. Det fungerade på många sätt som en sorts terapi för honom
- Han fick helt enkelt en rejäl mental smäll, berättar Kjetil med allvar
i rösten. Därför blev texterna och känslan på hela skivan väldigt
annorlunda mot vad vi hade trott. Nu när vi ser tillbaka på det så blev
det ju en väldigt hård, dyster och brutal skiva. Jimmy ,som nu mår bra
eftersom han fått mediciner och så, säger att denna gång är texterna på
riktigt. Det är äkta paranoia på riktigt till skillnad från förra skivan.
Har det blivit som en röd tråd på skivan?
- Man ska väl inte gå så långt att kalla det en konceptskiva.
Den börjar ju med en låt som handlar om att något kommer att ske som inte är bra. Sen har Jimmy skrivit texter som på olika sätt förhåller sig till olika
faktorer som lett fram till att han blev sjuk. Så det är den genomgående
tråden på skivan som till slut leder fram till att hjärnan säger "Nej!"
och det är det som är "Internal Punishment Program".
Alltså när hjärnan slår tillbaka. Vi har tillsammans med Jimmy läst mycket om sådana här saker hur olika saker spelar in både när det gäller det sociala och det privata som inte har varit helt bra. Det här är en berättelse av någon
som varit med om en sån här sak och en chans för oss som inte haft det
att höra hur det är.
Så den här skivan är mer riktad inåt mot människan än utåt mot samhället?
- Ja så är det. Om man jämför med tidigare plattor som till exempel
"Cold Dark Matter" (2001) så var den väldigt mycket koncentrerad på hur
sjuk världen är med krig och droger. "Sick Transit Gloria Mundi" (2002)
låg väl kanske lite närmare oss själva och människan då den handlade om
sekter som Heaven's Gate och liknande. Men den här blev en mycket mer
personlig skiva än vi trodde och framför allt för Jimmy då. Men det har
varit en märklig upplevelse att känna någon som inte fungerar socialt
eller mentalt. Det har varit lärorikt, säger han med ett skratt.
Reda Harvests skiva "Internal Punishment Program" finns ute nu.
Hemsida: www.redharvest.com
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
