Carl ställer världens metalgiganter mot väggen
Han har blivit anklagad av MEGADETHs Dave Mustaine för att medvetet ha försökt skapa splittringar i bandet och fått ”demonen” Gene Simmons från KISS att öppna sig och känslosamt berätta om varför han inte har några vänner. Carl Linnaeus är journalisten och författaren som inte väjer för att ställa rockidolerna mot väggen genom att ställa de mer obekväma frågorna. – Jag vill veta sanningen, inte bara få berättat för mig hur bra den senaste plattan är.
Den Göteborgs-bördige 39-åringen är inget nytt namn på den svenska hårdrocksscenen. Under tio års tid har han skrivit om hårdrock och metal för magasin som Close-Up och Sweden Rock Magazine, samt även skrivit boken ”Den osminkade sanningen” om KISS. Nu är han aktuell med ytterligare en bok: ”Jag sålde min själ till hårdrocken – stenhårt snack med världens metalgiganter”.
Carl minns fortfarande mycket väl hur han fann kärleken till hårdrocken.
– Det var 1985, jag var åtta år och hade en granne som hade KISS ”Heaven´s on fire” och TWISTED SISTERs ”I wanna rock” på kassettband. Efter den sommaren tröttnade han på den musiken men det gjorde inte jag. Mina kompisar hade MÖTLEY CRÜE och IRON MAIDEN som sina favoriter men KISS var alltid mitt band. Jag såg videon till ”I love it loud” och tänkte: ”Fan, va de ser coola ut”. Förutom gitarristen Ace Frehleys speciella gitarrton fanns det en kult kring bandet som handlade om så mycket mer än bara musiken som gjorde att jag föll pladask. När man sen hamnade i puberteten i de tidiga tonåren och började grubbla om livet upptäckte jag låtar som METALLICAs ”Fade to black” och insåg att det fanns fler som jag med samma tankar. Hårdrocken har alltid inneburit ett visst utanförskap för mig och många andra. Jag var exempelvis den enda hårdrockaren på min gamla högstadieskola och senare på gymnasiet fanns det EN hårdrockare till förutom jag själv.
Men att ta steget från att lyssna på musiken till att skriva om den var en process som tog sin tid. Efter att ha arbetat under flera år bland annat i skivbutik och som taxichaufför bestämde sig Carl för att plugga kommunikation och media vid 28 års ålder. Tanken var att utbilda sig till grafisk designer men tack vare en delkurs i textproduktion och stöd av en lärare insåg han snart att den verkliga talangen låg i skrivandet och särskilt om den stora passionen: musik. Sagt och gjort, han började frilansa och arbeta för mindre tidningar men fick snart större och större uppdrag bland annat för Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine. Där fick han möjligheten att intervjua några av sina största barndomsidoler och först ut var Sebastian Bach från SKID ROW.
– Jag var väldigt nervös inför den intervjun så för att dämpa känslorna började jag dricka mängder av saké, japansk sprit. Plötsligt stod jag där med telefonen i handen och tittade på mig själv i spegeln som var placerad precis där jag satt och insåg att jag pratade med Sebastian Bach. Det kändes verkligen overkligt. Känslan av nervositet försvann efter ett tag när man gjort ett antal intervjuer med stora namn. Man blir lite blasé på gott och ont, och kan fokusera mer på intervjun när man inte är nervös.
2010 började Carl arbeta på en omfattande artikel om bandet ALICE COOPER. Han ville tränga in på djupet kring alla turer med särskild fokus på 70-talet så förutom att intervjua den ikoniske sångaren och de andra bandmedlemmarna sökte han även upp folk som fanns omkring bandet på den tiden, inklusive ”spökgitarristen” Mick Marshbir. Där togs det första steget från att gå från journalist till författare.
- Där kände jag att jag knäckte koden hur man skriver en biografi. Dessutom skrev jag en biografisk artikel om den avlidne KISS trummisen Eric Carr och gjorde en djupintervju med Gene Simmons från samma band och fick höra från redaktören att jag fick hålla igen på KISS-relaterat material ett tag. Men jag kände att jag hade så mycket material kvar att dela med mig av och då hade det inte gjorts en svensk bok om bandet på 25 år.
Resultatet blev ”KISS: Den osminkade sanningen”, som både sålde bra och hyllades av fansen. Stärkt av denna framgång var det då dags för nästa projekt. Men att det skulle bli en samling med hans bästa artiklar var ingen självklarhet.
– Jag satt med bokförlaget och bollade en massa idéer: skulle jag göra en uppföljning om KISS och fokusera på en viss epok av bandets historia eller skulle jag skriva en biografi om ett annat band eller artist. Ett tag var vi inne på att göra en personlig biografi om Joey Tempest från EUROPE. Jag mailade honom men han var inte så sugen. Det var då förlaget lade fram uppslaget om att samla 16 av mina bästa texter och skriva nya inledningar. Jag var lite skeptisk och tänkte: Men vem är jag? Jag är inte Anders Tengner som är känd, men när boken om KISS gick bra så tänkte jag om.
Vad är då receptet för en bra biografi och en bra text generellt?
– Man vill inte snöa in för mycket på detaljer. Jag läser själv gärna om mer okända artister så länge det är bra skrivet. Så det gäller att hitta en balans med detaljer för de trognaste fansen och sen kunna skriva på ett sätt som tilltalar vem som helst. Jag tycker faktiskt att jag lyckats. Sen är ett speciellt möte med artisten eller bandet viktigt. Det behöver inte vara bra, bara speciellt. Det bästa exemplet är Glenn Danzig. Han var ju inte klok men det är ju allmänt känt så det visste jag innan. Det blev en intressant story och läsning samt en kul anekdot. Dave Mustaine från MEGADETH var mer olustig, snarare än komisk. Det var precis innan bandets spelning 2011 på ”Big Four-turnen”, på Ullevi och jag intervjuade basisten Dave Ellefson som pratade om att han inte valt att fortsätta i bandet 2004 för att bandledaren Dave Mustaine vid den tidpunkten inte verkade intresserad av att hålla bandet vid liv. Jag tog upp detta med Mustaine direkt efteråt utan att citera Ellefson ordagrant men sa det mer i stora drag och i rätt andemening. Det blev jävligt känsligt och Dave Mustaines folk blev upprörda och avbröt intervjun tidigare än vad vi kommit överens om. Tydligen uttalade sig Mustaine i fransk radio en tid efteråt och pratade om en svensk anstiftare som ville skapa bråk mellan de två bandmedlemmarna. Många artister är ovana vid att få lite obekväma frågor, men jag ställer dom. Visst, en del fans vill bara läsa om hur bra deras idoler är. Men jag vill veta sanningen om exempelvis personkemin mellan bandmedlemmarna, inte bara höra hur bra den senaste plattan är. Det är ju också därför som jag fått BLACK SABBATHs Toni Iommi att prata om paranormala upplevelser, Gene Simmons om varför han inte har några vänner och hur nördig Geddy Lee i RUSH var som liten. Det handlar om att få annorlunda infallsvinklar på dessa artister genom att lägga ner mycket tid och energi på att göra dessa artiklar läsvärda. Men jag går ju aldrig in med intentionen att göra mig ovän med någon och jag blir lika förvånad varje gång någon artist tar illa upp.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
