Recensionslyssnar på nya EARTH. Inser hur svårt det är att försöka mosha med ettåringen till musiken (till PIG DESTROYER går det jättebra).

Tillägg: ALCEST har nog överträffat sig själva. Igen. Bättre än spår 2 (vars titel jag inte orkar skriva/kopiera in) blir det ju inte.

I dag aer jag pappaledig och taenker bara tipsa om att rikets baesta stonerband har släppt en ny låt/video. Det våras för aerans och hjaeltarnas språk, minsann.

Du som inte redan gjort det bör genast läsa Erik Thompsons årskrönika om hårdrockens tänkbara framtid. Den finns här och innehåller många tänkvärdheter.

LOCK UP, PYRAMIDO och GADGET på KB igår var en av de där sällsynta konserterna jag varken behöver tycka bu eller bä om. Fast yrkesskadad som jag är måste jag skriva av mig här för att kunna bearbeta spelningen och gå vidare (nästa lär bli MASTODON på Vega den 16/1 och då ska det tyckas till höger och vänster igen).

GADGET hade fördelen att vara först ut. Den första minuten gjorde skäl för att kallas grindchock (ett löp som kvällstidningarna borde använda oftare) och påminde om varför genren behövs till att börja med. Rent jävla rens, helt enkelt. Kvartetten varierade sig klokt nog i tempo, vilket gjorde att även de resterande 29 minuterna var precis lika hörvärda.

En uppföljare till sex år gamla "The Funeral March"? Kanske, kanske, kanske kan komma i år, bara någon får tummen ur och skriver lite fler låtar, förklarade de backstage innan spelningen.

PYRAMIDO var kvällens höjdpunkt. Sludge med en bredd och ett djup som resten av genren bara kan avundas, för kvällen förstärkt av thereministen Mattias Oskarsson (till vardags i MONORAIL, samt TRAGGEL i maskopi med PYRAMIDOs Dan Bengtsson, lyssna på deras avlägset Hansson & Karlsson-besläktade instrumentalmusik här). Jag supportade scenen och köpte deras sista tygväska med Apekattmotiv.

När soundet hade blommat ut på allvar med "Onward" - det långa, gungande instrumentalpartiet i slutet var, som det brukar heta i brist på bättre uttryck, magiskt - återstod tyvärr bara korta "Fed Up" och sedan var det slut. Men inget fel i att bli lämnad hungrig. Nu är det jag som icke missar en endaste spelning till med det här bandet.

Huvudakten? Bäst när de vevade TERRORIZERs "Storm of Stress" och "Fear of Napalm" för att hedra sin händangångne medlem Jesse Pintado. Punkigare, ösigare och tydligare än deras eget material (som i och för sig är skarpt så det räcker inom genren).

Tompas mellansnack gick mest ut på att allt var väldigt "trevligt" (kvällens mest använda ord) och att förklara vilken av bandets tre skivor nästa låt var hämtad från (något som jag tror att GADGETs sångare drev lite med i sitt mellansnack). Skrikrösten var förstås lika bra som alltid.

Hade de haft GADGETs trummis hade det kunnat bli riktigt ösigt. Nick Barker sitter på pallen som en annan Jabba The Hut - likheten sitter i ansiktet, särskilt ögonen, lika mycket som i kroppshyddan - och spelar så fort och kontrollerat att upplevelsen av fart går förlorad.

En timme LOCK UP var tjugo minuter för mycket och gitarristens snygga spel kommer bättre till sin rätt på nya skivan "Necropolis Transparent". Kul att ha sett dem, förstås. Och att ha sett Shane Emburys frisyr i verkligheten. "Liknar Broder Tuck", anmärkte min vän Fredrik i ett infall av klarsyn.

Sedan visade det sig att gentlemannen bakom bloggen 666 Skulls är trogen läsare, så det minsta jag kan göra är att länka till hans ambitiösa konstprojekt. LORD K har köpt drivor av hans tavlor, vilket är ett så gott betyg som något. (Pierre - om du läser detta kan du väl dra iväg ett mail till jonn.jeppsson at gmail.com, jag har en beställning).

Ikväll blir det rens på KB: LOCK UP, PYRAMIDO och GADGET.

LOCK UP är förmodligen vassare live än på senaste (och för all del utmärkta) albumet "Necropolis Transparent" eftersom man slipper störa sig på skivans men(ings)lösa paketering. Nu kan vi koncentrera oss helt och hållet på kvartettens låtskrivande. Snärtigare blir det knappast i genren.

Fast roligast ska det bli att äntligen få se vännerna i PYRAMIDO, efter flera års sumpade chanser. Får man önska "I grevens tid"?

Om man behöver en paus från metal - och vem gör inte det? - är finske Sasu Ripatti en räddare i nöden.

Så sent som för 24 timmar sedan kände jag inte till hans existens; i detta nu utgör hans alter egon Vladislav Delay och Luomo den enda barrikaden mellan mig och en anstorming av o- och halvlyssnade recensionsalbum.

"Lauma" från färska albumet "Vantaa" räcker i sig med sina åtta minuters statiska pulserande för att hålla verkligheten stången. Repeat, repeat, repeat. Det är som att bädda in sig själv i en dovt vibrerande kokong av ljud, som blir tätare och tätare för varje lyssning.

I förmiddags kikade jag ut och lyssnade på Geir Jenssens fältinspelningar av snålblåst och jakar i Tibet, sedan var det tillbaka in i Ripattis elektroniska livmoder.

Jag stannar där ett tag.

Apropå det här med att starta ett band och ge det ett namn som kanske inte skingrar alla tvivel om hur det låter, men väl knuffar den nyfikne i rätt riktning: PRIMAL ROCK REBELLION (omskrivna igår) har lite att lära av Ben Weinman från DILLINGER ESCAPE PLAN och MASTODONs Brent Hinds.

De har startat ett band ihop. Rytmsektionen är meriterad från MARS VOLTA och JANE'S ADDICTION. Vad de kallar sig? GIRAFFE TONGUE ORCHESTRA, vad annars!?

En orkester av girafftungor? Är dirigenten en giraff? Är det en lurig metafor? Direkt förstår man att det måste låta precis så knixigt och klurigt som medlemmarnas samlade CV:n antyder.

Med det sagt finns det ingen musik att lyssna på ännu. Det kanske låter skit. Men i så fall är det väl namngiven skit.

Klar med halva Soundcheck #138 till februarinumret av Close-Up. Väldigt många band som börjar på C, det är allt jag kan avslöja.

Dagens metalnyhet tycks annars vara PRIMAL ROCK REBELLION, ett nytt projekt där Mikee Goodman (ex-sångare i progmetalbandet SIKTH) jammar med MAIDEN-Adrian av alla människor.

Låten "I See Lights" kan avnjutas här. Den är ungefär tusen gånger bättre än bandnamnet och ungefär tio gånger mer spännande än vad herr Smith sysslar med till vardags.

Abi Fry, tidigare liveviolinist åt eminenta BAT FOR LASHES, spelar dessutom på den kommande skivan och höjer angelägenhetsgraden ytterligare något snäpp.

Men seriöst, "PRIMAL ROCK REBELLION"? Till och med Affliction skulle skämmas för att trycka något sådant på sina tröjor.

Lite sent för julstämning nu, men ändå - AGORAPHOBIC NOSEBLEEDs julskiva var den enda du hade behövt för två veckor sedan. Den som inte blir glad av en titel som "Frozen Corpse Stuffed With Holiday Cheer" måste vara en riktig grinch - Scott Hull levererar som vanligt.

Fast nu börjar ju väntan på nästa PIG DESTROYER-skiva bli svår på riktigt. Så länge moshar jag och dottern glatt till "Terrifyer" och "Painter of Dead Girls" - dagens adrenalinkick.

Köp "A Joyful Noise" här och känn hur välinvesterade dina pengar - hela 50 cent, ca 3.50 kr - är.

Vaknade i morse och trodde att det var 2012, men så skriver Blabbermouth att COAL CHAMBER ska göra en återföreningsturné och då måste det alltså vara något fel på min kalender.

Eller är det helt enkelt dags för numetallen att omvärderas. Mayaindianerna kanske inte var ute och cyklade ändå.