LOCK UP, PYRAMIDO & GADGET
LOCK UP, PYRAMIDO och GADGET på KB igår var en av de där sällsynta konserterna jag varken behöver tycka bu eller bä om. Fast yrkesskadad som jag är måste jag skriva av mig här för att kunna bearbeta spelningen och gå vidare (nästa lär bli MASTODON på Vega den 16/1 och då ska det tyckas till höger och vänster igen).
GADGET hade fördelen att vara först ut. Den första minuten gjorde skäl för att kallas grindchock (ett löp som kvällstidningarna borde använda oftare) och påminde om varför genren behövs till att börja med. Rent jävla rens, helt enkelt. Kvartetten varierade sig klokt nog i tempo, vilket gjorde att även de resterande 29 minuterna var precis lika hörvärda.
En uppföljare till sex år gamla "The Funeral March"? Kanske, kanske, kanske kan komma i år, bara någon får tummen ur och skriver lite fler låtar, förklarade de backstage innan spelningen.
PYRAMIDO var kvällens höjdpunkt. Sludge med en bredd och ett djup som resten av genren bara kan avundas, för kvällen förstärkt av thereministen Mattias Oskarsson (till vardags i MONORAIL, samt TRAGGEL i maskopi med PYRAMIDOs Dan Bengtsson, lyssna på deras avlägset Hansson & Karlsson-besläktade instrumentalmusik här). Jag supportade scenen och köpte deras sista tygväska med Apekattmotiv.
När soundet hade blommat ut på allvar med "Onward" - det långa, gungande instrumentalpartiet i slutet var, som det brukar heta i brist på bättre uttryck, magiskt - återstod tyvärr bara korta "Fed Up" och sedan var det slut. Men inget fel i att bli lämnad hungrig. Nu är det jag som icke missar en endaste spelning till med det här bandet.
Huvudakten? Bäst när de vevade TERRORIZERs "Storm of Stress" och "Fear of Napalm" för att hedra sin händangångne medlem Jesse Pintado. Punkigare, ösigare och tydligare än deras eget material (som i och för sig är skarpt så det räcker inom genren).
Tompas mellansnack gick mest ut på att allt var väldigt "trevligt" (kvällens mest använda ord) och att förklara vilken av bandets tre skivor nästa låt var hämtad från (något som jag tror att GADGETs sångare drev lite med i sitt mellansnack). Skrikrösten var förstås lika bra som alltid.
Hade de haft GADGETs trummis hade det kunnat bli riktigt ösigt. Nick Barker sitter på pallen som en annan Jabba The Hut - likheten sitter i ansiktet, särskilt ögonen, lika mycket som i kroppshyddan - och spelar så fort och kontrollerat att upplevelsen av fart går förlorad.
En timme LOCK UP var tjugo minuter för mycket och gitarristens snygga spel kommer bättre till sin rätt på nya skivan "Necropolis Transparent". Kul att ha sett dem, förstås. Och att ha sett Shane Emburys frisyr i verkligheten. "Liknar Broder Tuck", anmärkte min vän Fredrik i ett infall av klarsyn.
Sedan visade det sig att gentlemannen bakom bloggen 666 Skulls är trogen läsare, så det minsta jag kan göra är att länka till hans ambitiösa konstprojekt. LORD K har köpt drivor av hans tavlor, vilket är ett så gott betyg som något. (Pierre - om du läser detta kan du väl dra iväg ett mail till jonn.jeppsson at gmail.com, jag har en beställning).
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
