Winterlong - Winterlong (7)
 | Band: Winterlong Titel: Winterlong År: 2005 Bolag: Lion Music Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Det har blivit lite av en trend att släppa självtitulerade album trots att band befinner sig en bra bit in i karriären. Pionjärerna MÖTLEY CRÜE gjorde exempelvis detta redan 1994, när dekadens-ensemblet stod inför sin största förändring någonsin i och med ny sångare och färsk musikalisk inriktning. Många andra har gjort likadant i syfte att tydligt markera förändring och/eller nytändning. Nu har turen kommit till svenska WINTERLONG när de efter den anspråkslösa power metal-debuten "Valley of the Lost" (2001) och den betydligt mer progressiva och neoklassiska men inte alltför övertygande uppföljaren "The Second Coming" (2003), nu återvänder med ett hårdare och mer aggressivt sound. Materialet är därtill både jämnare och mer fängslande än tidigare vilket leder till slutsatsen att bandledaren och gitarrvirtuosen Thorbjörn Englund tillsammans med sina lagkamrater Mikael Holm (sång), Anders Johansson (trummor), Erik Tornberg (bas) och Mistheria (keyboard), gjorde helt rätt när de markerade nytändning. Det är dock fortfarande tal om neoklassisk power metal och inget annat.
Vi får snabbt bevis på den tuffare inriktningen i mödomsspräckaren "The Priest" där örongångarna bombarderas av tungviktarriff. I efterföljande "Ten Digits of the Future" fortsätter tyngden att dominera och det bjuds bitvis även kpistsmattrande trummor och kvicka synthslingor. Låten tillhandahåller också en refräng som växer och växer och konkurrerar endast med power metal-spåret "We'll Ride from the Dead" om utmärkelsen "skivans bästa refräng". Sticker ut gör även den instrumentala stormvinden "Bloodshred" där Englund uppvisar ett bländande och intensivt gitarrspel. Gitarrliraren ska dock ha "credit" för att han håller sig på mattan och inte svävar ut i en massa själviska gitarronanier trots starka influenser av Mr. egotripp himself, Yngwie Malmsteen.
Likt föregångare "The Second Coming" lider även detta opus av en något stelbent produktion vilket inte tillåter kompositionerna att blomma ut på ett värdigt sätt. Ljudbilden må vara ren och kraftfull, men tyvärr utan dynamik och glöd. Sorgligt på en annars kvalitativ repertoar. Men hur som helt så verkar det som att WINTERLONG är inne på rätt väg och plogar snö och fans av neoklassisk metal bör bestämt låna detta självtitulerade album ett öra.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
